Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meloner - Melonträdet - Melothria - Mendelism - Menispermaceae - Menispermum - Mentha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Melonträdet—Mentha
311
med ett segelgarn i varje näthörna fästa
detta i spaljétrådarna.
Vid plantering i början av jan. kan
skörden taga sin början i medio till slutet av
april. Längre fram på året odlas
melonplantorna ofta på bord i sådana växthus,
som under våren ha använts till diverse
krukväxter e. dyl. Vid denna odling
upp-sättes ingen spaljé, utan plantorna få ligga
på jordbäddarna, vilka läggas på ett
underlag av hästgödsel och löv. Avståndet vid
planteringen kan lämpligen vara omkring
1 m. Beskärningen blir densamma som vid
odling i bänk, och kulturen skötes f. ö. på
ett liknande sätt.
F r ö o d 1 i n g. De olika melonsorterna
korsas med insekternas hjälp mycket lätt
med varandra, särskilt vid odling i bänk
under sommaren, varför endast en sort åt
gången odlas i samma bänkgård. Odlingen
tillgår f. ö. på samma sätt som ovan
beskrivits. När frukterna äro mogna, utväljas
endast de för en viss sort mest
karakteristiska att lämna frö och klyvas, varefter
frömassan skrapas ut i ett trä-,
glas-eller stenkärl, där den får stå och jäsa
några dagar. Sedan sköljas fröna rena med
vatten, varvid tillses, att alla lätta frön
spolas bort ss. varande odugliga.
Återstoden bredes ut på säckväv och torkas så fort
som möjligt, helst i solen. 100 frön väga
omkring 30—33 gr. Fröet behåller
grobarheten i 5—6 år. Groningstiden vanligen 5
—8 dagar, beroende på fröets ålder. E. B.
Sjukdomar, se under Gurkor.
Melonträdet, se Carica.
Melo’thriaL. (Cucurbitaceae). Omkring 90
arter i varma länder på båda halvkloten.
Ett- eller fleråriga, nedliggande eller
klättrande örter. Som spaljéväxt utmed
verandaväggar och varma murar odlas M. puncta’ta
Cogn. (Bryo’nia p. Thunb., Pilo’gyne sua’vis
Schrad.), Sydafr. Sirliga och vackra, 2 m.
långa rankor och friskt gröna blad.
Blommorna äro vitaktiga, obetydliga. Rötterna
äro knöliga och böra övervintras frostfritt.
M. förökas genom sticklingar på
eftersom-maren, vilka sättas i småkrukor med
sand-blandad porös jord. De övervintras i detta
skick på en hylla i temp. växthus,
omplan
teras fram i mars och utplanteras i slutet av
maj på skyddad plats i god och mustig jord.
Mendelisni, se under Ärf tlighetslära.
Menisperma’ceae omfattar närmare 300
slingrande, sällan upprätta, vedartade
växter med flikiga, handnerviga blad och små
blommor. Frukten skarpt narkotisk, ofta
giftig. Det enda för prydnads skull odlade
släktet synes vara Menispermum.
Menispe’rmum Tournef. (Menispermaceae).
3 arter skildkönade slingerbuskar, av vilka
odlas M. canade’nse L., Nordam., som är en
snabbväxande, upp i mell. Sv. härdig buske
med sköldlika, tämligen glatta, på översidan
djupt gröna, på undersidan blågröna blad.
Blommorna äro små, gröngula och samlade
i hängande axlika klasar. De svarta,
blå-daggiga, runda frukterna likna små
druvklasar och sitta länge kvar samt ätas icke
av fåglar, även under de strängaste vintrar.
M. dahu’ricum DC., Sibir. till Jap. Lik
föregående men med spetsigt treflikiga blad.
M. förökas genom frånskilda rotskott eller
sticklingar. De äro vackrast om de fritt och
naturligt få slingra upp kring trädstammar,
pelare eller utmed murar och ruiner.
MeiltliaL. (Labiatae), mynta. 25 arter
spridda i nästan alla världens temp. länder.
Upprätta eller krypande, fleråriga växter med
motsatta blad och kranslika knippen av små
rödlätta blommor i bladvecken. Alla äro
aromatiska och rika på eteriska oljor, särskilt
nedannämnda varietet piperita, av vilken
framställes pepparmynta.
M. aqua’tica L., Eur. (Sv.). 20—80 cm. hög,
mycket varierande strandväxt med
kortskaf-tade blad och blomsamlingar av två typer:
1. I cylindriska axlika klasar. Hit höra
var. piperi’ta (M. piperi’ta Huds.), äkta
pepparmynta, även ansedd vara en spontan
bastard av M. aquatica och M. spicata. Växtens
alla delar glatta med undantag för ett här
och var förekommande litet hår, gröna med
violetta skiftningar; har en starkt kryddig
smak, först brännande, sedan kylande.
Va-rieteten har outvecklade ståndarknappar
och anses härstamma från en enda planta,
som förökats och förökas genom rotskott.
Var. La’ngii är fjunhårig; var. nepetoi’ des
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
