Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monanthes - Monarda - Mondo japonicum - Monilaria - Monilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
Monarda—Monilia
Monilia. Fruktmögel på
plommon.
ensamma på trådlika
skaft eller i klasar,
rödbrunt grönaktiga.
Av arter odlas M.
bra-chyca’ulon Lowe, M.
laxiflo’ra Bolie, M.
mura’lis Christ. m. fl.
M. förökas genom
sticklingar och odlas
i kallhus eller
boningsrum men äro
rätt vanskliga att
sköta, då de äro
ömtåliga under den
mörka årstiden.
Mona’rda L. (Labiatae), temynta. 7—8
arter i Nordam. Upprätta fleråriga örter,
lämpade för såväl rabatter som för större
stenpartier. I all synnerhet äro de moderna
formerna av M. didyma även vackra till
avskärning och synnerligen hållbara. M.
di’-dyma L. 50—80 cm. hög, gleshårig; bladen
motsatta, spetsigt hjärtlika, blommorna
högröda, sittande i kransställda samlingar; juli
—aug. De bästa kulturformerna äro:
”Cambridge Scarlet”, glänsande scharlakansröd;
var. ro’sea, rosafärgad; var. splendens,
lysande högröd; var. viola’cea supe’rba, mörkt
violettrosafärgad; var. alba är vit och
mindre värdefull. Hela växten, i synnerhet
bladen, är starkt och fint parfymdoftande.
M. fistulo’sa L. blir ända till 1,5 m. hög och
har rosapurpurfärgade varierande
blommor. Mycket kraftig, men tämligen sällsynt
Monilia. Mumifierat äpple.
och ej så vacker som ovanstående. M.
förökas bäst genom delning, antingen på
våren eller ock på eftersommaren, då de
talrikt framkommande sidoskotten frånskiljas
och utskolas. De trivas bäst i soligt läge och
på fuktig, näringsrik men ej tung jordmån.
Mondo japo’nicum Farwell, se Ophiopogon.
Monila’ria Schwant. är ett ur
Mesembryan-themum avskilt släkte.
Monilia är det mest använda namnet på en
av de viktigaste sjukdomarna hos fruktträd.
Ursprungligen är M. det släkte till vilket
svamparna, som förorsaka denna sjukdom
räknats; numera ha de inordnats i släktet
Sclerotinia. Fruktträden angripas av två
olika arter, gul M. (Sclerotinia fructigena)
och grå M. (S. laxa); inom båda särskiljas
olika former. Sjukdomsyttringarna äro
också flera. Vid angrepp på frukterna
(”fruktmögel”) ruttna dessa under brunfärgning
av fruktköttet, och gula eller grå mjöliga
vårtor framträda på skalet, oftast tydligt
ordnade i koncentriska ringar; stundom
omvandlas frukten till en med ett brunt till
svart, glänsande, läderartat hölje omgiven
”mumie”. Vid infektion av blommorna
vissna hela blomknippen jämte omgivande blad,
och svampen vandrar in i fruktsporrar och
kvistar, vilkas bark torkar och skrumpnar
(”blom- och grentorka”). Gul M. vållar
huvudsakligen fruktmögel på såväl kärn- som
stenfruktträd; genom fruktskaften kan
angreppet övergå i fruktsporrarna och döda
dessa. Grå M. förorsakar främst blom- och
grentorka hos sten- och kärnfruktträd, men
därjämte fruktmögel på stenfrukter. De
tidigare använda benämningarna
kärnfrukt-mögel för gul och stenfruktmögel för grå M.
äro missvisande och böra undvikas.
M. bekämpas genom följande åtgärder.
Angripna frukter, såväl nedfallna som pä
trädet kvarsittande, hopsamlas och
nedgrävas. Vissna blomknippen och skott
avlägsnas utan dröjsmål och brännas. Blom- och
grentorka motverkas genom två gånger
utförd besprutning med bordeaux- eller
sva-velkalkvätska under de två veckorna
närmast före blomningen; mot fruktmögel
besprutas som mot fruktträdsskorv (se d. o.).
Bland äpplesorter angripas de med löst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
