Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myosotis - Myrica - Myricaceae - Myricaria - Myriocarpa stipitata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
Myrica—Myriocarpa
Myosotis alpestris ”Blue Bali”.
till 35—40 cm. hög vacker växt för
fuktiga lägen. Av de numera mest odlade
trädgårdsformerna för grupper och drivning
äro att nämna: var. ”Graf Waldersee”,
tidig, mörkblå; var. ”Nixenauge”, den
allmännaste, stora, vackra, himmelsblå
blommor; var. semperflo’rens, himmelsblå,
rik-blommig, och var. ”Stabiana”, mörkast av
alla. Av dessa odlas ”Graf Waldersee” och
”Nixenauge” ofta i krukor och kunna genom
nedskärning och lämplig behandling
bringas att blomma redan i slutet av nov.; eljest
maj—juni. M. rupfcola Sm., Alperna.
Blommorna mörkt ultramarinblå, 10 cm. hög.
Endast för stenpartiet. M. silva’tica Hoffm.,
Eur. (Sv.). Omkring 30—40 cm. hög med
ljusblå blommor. Lämplig att använda på
torra lägen. Av övriga former,
härstammande från såväl M. alpestris som M.
silva-tica, böra nämnas alba med vita och ro’sea
med skära blommor. Vidare nana
compa’c-ta, som har en låg utbredd växt och av
vilken finnas former med vita, skära eller blå
blommor, alla goda infattningsväxter för
vårgrupper. Formen perfe’cta blir 30 cm.
hög och har djupt blå blommor; denna
jämte ”Albion” med himmelsblå blommor
äro lämpliga att drivas för avskärning. För
samma ändamål användas dock många
andra sorter.
M. äro mycket lättodlade. De vanliga
arterna och varieteterna sås av frö på våren
eller eftersommaren. De fina varieteterna
och kulturformerna förökas för att
bibehållas rena och jämna medelst sticklingar,
vilka sättas i bänk, där de snart slå rot och
kunna utplanteras för att bli starka nog att
slås in i krukor.
MyVica L. (Myriaceae), pors. Omkring 50
arter, spridda över temp. och subtrop.
länder i hela världen, utom Austr. Ett par
arter odlas på fuktiga platser i mossar eller
dyjord i den större parken. M. ceri’fera L.,
Nordam., är en högväxt buske med
doftande, 6—7 cm. långa, blågröna, lansettlika
blad och är en av de mest betydande
arterna. M. Gale L., Eur. (Sv.), As. och Nordam.,
är vår vanliga kända, friskt kryddoftande
pors, väl värd att tillvaratagas, där den
förekommer. M. förökas genom frö, som gror
mycket långsamt, eller genom rotskott.
Myrica’ceae är en liten familj, omfattande
släktet Myrica, som äro buskar med hårda,
hela, doftande blad och blommor i hängen.
Frukterna sitta i kottelika samlingar och
äro hos den svenska arten hartsprickiga
liksom bladen. Andra arter lämna ett vax, som
har teknisk användning.
Myrica’ria Desv. (Tamaricaceae). Omkring
10 arter buskar, till utseendet närmast lika
Tamarix. M. germa’nica Desv. (Ta’marix g.
L.), klådris, strandljung, är en i Sv.
vildväxande art av lågt växtsätt och med små,
blågröna barrlika blad samt obetydliga
röd-aktiga blommor i axlika långa klasar. M.
dahu’rica DC. beskrives vara mer lättodlad
och växer på fuktig mark. M. förökas genom
sticklingar. De ha ringa värde som
pryd-nadsbuskar.
Myrioca^rpa stipita’ta Benth. (Boehme’ria
arge’ntea hort.) (Urticaceae), Brasil., är
en upprätt, kraftig buske med håriga skott
och 30—45 cm. långa, 15—20 cm. breda,
ovala, sågade, olivgröna blad, vilka ha en
silvergrå zon runt kanterna och på
undersidan äro tilltryckt håriga. Varmhusväxt,
som skjuter i höjden med endast en stam, ej
olik en Ficus elastica till växtsättet.
Fordrar fet jord och riklig vattning under blad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
