Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myriophyllum - Myrmecodia - Myror - Myrrhis odorata - Myrsinaceae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
Myrmecodia—Myrsinaceae
sänger utomhus och kalla akvarier. Flera
andra arter förekomma, men de
ovannämnda äro de vanligaste. M. förökas lätt genom
delning eller sticklingar och planteras i god,
fet dyjord i krukor, som ställas så djupt
under vattnet, att hela växten kommer
under vattenytan.
Myrmeco’dia Jack. (Rubiaceae).
Högintressanta, epifytiska buskar med uppsvälld
knölformig stam, vilken är genomdragen av
med varandra förenade gallerier och
gångar, i vilka vissa slag av myror uppehålla
sig. Arten M. echina’ta Miq., Malaj, arkip.,
odlas i bot. trädgårdar.
Myror (Formicidae) omfatta ett flertal mer
eller mindre allmänna arter. I park- och
skogsterräng finnes den röda stackmyran
(Formica rufa) och i jorden under
stenar eller i jordfyllda grästuvor påträffas
en svartbrun liten art, Lasius niger, och
en lika liten gulröd sådan, Lasius flavus.
Slutligen förekommer i t. ex.
trädstubbar eller ihåliga trädstammar den jättestora
stock- eller hästmyran (Camponotus
hercu-leanus). Myrorna höra till de ”socialt”
levande insekterna, som bilda kolonier med en
mer eller mindre genomförd
”samhällsordning”. I boet, resp, stacken, finner man
större delen av ett samhälles talrika
medlemmar samlade under dygnets mörka och
kalla timmar. Under dagen företaga större
delen av dessa, de s. k. arbetarna, utflykter
för att tillfredsställa eget behov av föda
och för att hämta sådan till de individer,
som äro hemma till vård av och skydd för
avkomman. Stackmyran och de små svarta
och gula myrorna torde huvudsakligen
hämta sin näring från djurriket. De gripa och
förtära andra insekter och deras larver
men i all synnerhet tillgodogöra de sig de
sugande växtlössens exkrementer (se art.
Blad löss). För att hämta sådana vandra
de upp och nedför trädstammarna, och de
”myrvägar” man ser i skog och mark leda
ofta till något träd, som hyser större mängd
bladlöss, bladloppor eller sköldlöss. Dessa
växtlöss, särskilt bladlössen, bruka på grund
härav ofta kallas myrornas ”mjölkkor”. I
brist på denna föda, som kan sägas utgöra
koncentrerad växtsaft, kunna myrorna på
våren angripa nektarförande blommor, vilka
sönderbitas. Sådan skadegörelse har
iakttagits på knoppar av körsbärs- och
äppleträd. Myrorna kallas ofta trädens
”renhåll-ningshjon”, och man menar, att de genom
att gripa och förtära andra småkryp skulle
vara ”nyttiga” insekter. Genom att de
förmodligen till en viss grad reta lössen att
avsöndra exkrementer och därmed kanske
föranleda en rikligare avtappning av de
angripna växternas saft, samt därigenom att
de synas bereda lössen ett visst skydd mot
deras naturliga fiender, kunna myrorna
snarare betecknas som för växtligheten
”skadliga” djur. Denna benämning förtjäna de
dessutom, då de i t. ex. rabatter, stenpartier
och annorstädes underminera marken så att
på denna befintlig växtlighet vissnar.
Slutligen äro somliga myror, såsom t. ex. den
här nämnda stockmyran, trägnagare. Om
den också ej kan räknas till de primära
skadegörarna, påskyndar den utan tvivel
väsentligt förstörelsen i ett redan sprucket
eller ihåligt träd.
Finner man myrornas samhälle kan
detta oskadliggöras på mångahanda sätt. Är
det fråga om vanliga stackmyror bör man
på kvällen, då samhällets medlemmar äro
”hemma”, såvitt möjligt i säck hopsamla
det lösa materialet, som bortföres,
eventuellt dränkes i närmaste vatten. Resterna
av stacken kan begjutas med kokande
vatten eller med fotogen eller annat brännbart
ämne, vilket antändes. Är en sådan
procedur olämplig, kan man runt stacken strö
ut derrispulver, så att M. tvingas trampa
i detta. Sådant pulver kan även användas i
många andra fall, men det bör vara färskt
och kan endast användas i torrt väder. Då
M. slagit sig ned inomhus, är det ofta
mycket svårt att bli dem kvitt, för så vitt man ej
finner deras bo och kan oskadliggöra
invånarna genom att ingjuta kolsvavla eller
strö ut derrispulver däri eller på de vägar
som leda dit. Kommer kolsvavla till
användning, bör man komma ihåg att det är en
giftig och synnerligen eldfarlig vätska. A. T.
Myrrllis odora’ta Scop., se under Körvel.
MyrsinazCCae omfattar mer än 1 000 arter
vedartade växter med spiralställda,
merendels städsegröna, enkla blad utan stipler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
