Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nematoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
Nematoder
Nematoder: av rotål angripna gurkrötter.
Rottråd av potatis med
talrika gulvita, runda
cystor av potatisålen.
dan andra äro primära skadegörare.
Åtskilliga av dessa ha mycket stor ekonomisk
betydelse. De för växterna skadliga arterna
ha ett karakteristiskt
munverktyg, som vid
stark förstoring skönjes
genom framändans
tunna hud som ett nålvasst
stickredskap, vilket kan
skjutas ut ur munnen
och sarga växtdelarna.
De flesta N. ha en
mycket stark
förökningsför-måga och vad värre är,
deras livskraft är så
stor, att man känner
exempel på arter, som
ha kunnat ligga i
vil-stadium ett tiotal år och
därutöver. Detta gör att
en jord, som en gång
infekterats av dessa djur,
under lång tid blir
otjänlig att bära sådana
växter, varav djuren
kunna livnära sig. Flera
N. äro också polyfaga, d. v. s. talrika
växtarter kunna tjäna dem till föda. Så är
t. ex. fallet med stjälkålen (Tylenchus
dip-saci), som anses kunna leva på kanske flera
hundra olika växter, bl. a. många som odlas i
trädgården, t. ex. hortensia, flox, hyacinter,
lök, bönor m. m. Arten anses på grund
härav omfatta ett flertal utpräglade raser.
Andra äro: jordgubbsålen (Aphelenchus
fra-gariae), vilken angriper
jordgubbsplantor-nas stamdel, som blir ansvälld, medan blad
och blommor bli
förkrympta;krysantemum-ålen (A. Ritsema Bosi), vilken vandrar
nedifrån och uppåt på plantor av
Chrysante-mum hortorum och intränger i bladen så att
dessa vissna; begonia- eller ormbunksålen
(A. olesistus), vilken likaledes angriper
bladen på begonior och ormbunkar, så att
vissna delar uppstå; rotålen (Heterodera
radi-cicola), som lever i rötter på t. ex. gurkor
och tomater, varigenom dessa få
karakteristiska knöllika ansvällningar sittande tätt
på varandra på rottrådarna, samt slutligen
potatisålen (H. rostochiensis), vilken
likaledes lever i rötterna på potatis och tomater,
och som genom sin talrikhet suger ut
plantorna så att skördeutbytet högst väsentligt
minskas.
Att utrota N. är i regel mycket svårt. I de
flesta fall har man ej annat att göra än att
taga upp och förstöra angripna plantor samt
likaledes desinficera den jord, vari de vuxit.
Detta kan ske i fråga om mindre
kvantiteter medelst hett vatten. N. dö nämligen
redan vid en temp. av c:a 40°. Se vidare
under Jorddesinfektion.
Potatisålens förekomst på fritt land har föranlett
en Kungl. förordning, som stipulerar förbud
att odla potatis på angripen jord. Envar är
också skyldig att anmäla förekomst av
skadedjuren till Statens växtskyddsanstalt.
Deras närvaro konstateras lätt under
högsommaren, då N. gå ut ur rötterna och
därvid framträda som små vita och snart gula
samt mörknande kulor, de s. k. cystorna,
vilka utgöras av äggfyllda kapslar bildade av
de döda honornas skinn. Sådana kunna sitta
i långa rader på rottrådarna, tills de
slutligen falla av och försvinna i jorden, där de
endast med mikroskopets hjälp kunna
upptäckas. Potatisålen uppträder ofta fläckvis i
större mängd och kan vid upprepad odling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
