Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nepenthes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nepenthes
359
lysande färgade och ofta försedda med
tvenne mer eller mindre fransade vingar,
som sträcka sig nedifrån och upp utefter
kannans bakre sida. Att börja med, då
kannan ännu är mjuk och späd, är den tillsluten
av ett fastsittande lock. Hållen mot dagern
synes i den hermetiskt tillslutna kannan en
vätska, som fyller den till ungefär en
tredje-eller fjärdedel av dess rymd. Denna vätska är
till största delen magasinerat vatten, som den
fuktighetsälskande växten insupit genom de
vinglika bladskaften och genom rötterna.
När kannan mognat och blivit tillräckligt
hård för att kunna motstå anfallen av de
infångade insekterna, öppnar sig locket, reser
sig upp eller fälles tillbaka, i vilken
ställning det sedan förblir. Själva
fångstredskapet består av en på kannans övre
kanter inåt sluttande och omkring mynningen
gående ram, som på inre undersidan är
mycket skarpt tandad, men på den yttre
rund, behaglig och glatt, överdragen av ett
vaxartat ämne samt i yttre kanten
avsönd-rande en nektarlik vätska, vilken lockar
insekterna till sig. När nu en insekt, vanligen
myror och flugor, lockade av kannans
granna färger, dess nektar och dess i djupet
dolda vätska, kommer upp på denna ram,
halkar den i väg nedåt i fängelset. Kannan
innehåller safter (pepsinliknande enzym),
som ha förmåga att upplösa animaliska
ämnen. Botten i kannorna är försedd med
otaliga papiller, ”matsmältningskörtlar”,
som avsöndra det pepsinhaltiga ämne, vilket
leder till att den infångade födan upplöses
och uppsuges av kannans innerväggar och
kommer växten tillgodo.
Av N. odlas huvudsakligen en del
hybrider, vilka frambragts med avseende fästat
vid att få fram så kortväxta och robusta
former, försedda med så stora och grant
färgade kannor som möjligt. Till denna
hy-bridisering ha redan på 1880-talet de från
Borneo och Sumatra härstammande N.
hoo-keria’na Ldl. och N. rafflesia’na Jack
använts ss. varande de då mest betydande
kända arterna. Förutom dessa båda böra
nämnas den art, vilken Linné så träffande
döpte till N. distillato’ria L. Denna art
finnes knappast nu i odling. Av odlade rena
arter bör nämnas: N. ventrico’sa Blanco,
Filippin. Hos denna art äro kannorna ljust
Nepenthes hybrida.
gröna, sakna teckningar och vingar samt äro
mycket stora och åtsnörpta på mitten,
varigenom deras form blir lik en antik
vattenkanna försedd med scharlakansröd kant. Av
kända hybrider böra nämnas: N. amesia’na
Veitch, N. balfouria’na Mast., N. Chelso’nii
Veitch, N. deyria’na hort. och N.
dickso-nia’na Lindsay, m. fl. De båda sistnämnda
ha mycket stora kannor, hos N. deyriana
Nepenthes Chelsonii t. v., N. ventricosa t. h.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
