Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nerine - Nerium - Nertera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
Nerium—Nertera
Nerium Oleander fl. pl. Gbgs Trädg.-för. Foto Isaksson.
karminröd, strimmig, Manse’llii, lysande
blodröd, m. fl., alla vackra.
N., vilkas lökar äro omkring 5 cm. i diam.,
planteras flera tillsammans, gärna så att
lökarna trängas i krukor, fyllda med god,
näringsrik men porös och sandrik jord.
Liksom Vallota o. a. amaryllidéer tycka de om
att stå orörda kvar i sina krukor i flera år
och omplanteras därför endast, då så är
alldeles nödvändigt, eller då förökning
behöver ske genom frånskiljande av sidolökar.
Växttiden infaller under vintern, vilotiden
under sommaren.
Ne’rium L. (Apocynaceae), nereum,
oleander, rosenlager. 2 arter städsegröna
småträd eller buskar från Sydeur. och Ostind.
men allmänt planterad i alla subtrop.
länder, där klimatet så tillåter och där en eller
annan köldnatt ej går under 1 å 2°. N.
var förr i tiden mer än nu en gärna odlad
rumsväxt, vilken dock till sist, som stor och
då även vackrast, tar alltför stort utrymme
i anspråk, åtminstone i moderna
lägenheter. Där man emellertid har möjlighet att
ställa ut plantorna under sommaren, äro
de väl förtjänta av odling. N. har odlats
sedan antiken och av dess ursprungliga
tvenne arter, N. odo’rum Soland, Pers., Ind.
och Jap., samt N. Olea’nder L., Medelhavsl.,
ha en mångfald former så småningom
uppstått. De båda arterna och deras många
former åtskiljas därpå, att N. odorum har
smalare ofta kransställda blad och starkt
doftande blommor med framskjutande
ståndare, medan N. Oleander har breda, oftast
motsatta blad och är mer robust till
växtsät-tet samt har i det närmaste luktlösa
blommor, vilkas ståndare icke sträcka sig
utanför blombladen. De nereum, som nu odlas
i krukor, äro helt visst i många fall ättlingar
av båda dessa arter och deras varieteter.
De äro dels enkel- och dels
dubbelblomman-de, gula eller rosenröda i olika nyanser eller
rent vita. De rosafärgade, fyllda sorterna
äro allmänt omtyckta och mest odlade,
kanske därför att de gula, även
utomordentligt vackra formerna äro mindre kända.
N. förökas genom sticklingar, tagna av
halvmogna unga skott och nedsatta i vatten
eller på bottenvärme i förökningshuset. De
bilda snart rötter och inplanteras därpå i
småkrukor i god, kraftig grästorvjord,
kompostjord och gammal gödseljord samt sand.
De unga plantorna böra, där odling i större
skala skall ske, utsättas på halvvarm bänk.
De toppas en, högst två gånger under
sommaren, omplanteras till 5"-krukor och
skötas alltjämt i bänk, dock med avtagna
fönster så länge frost ej hotar. På hösten
ställas de in i ljusa, luftiga kallhus, där de
frampå våren börja blomma, förutsatt att
topp-ningen ej skett för sent sommaren förut.
I boningsrum böra N. stå ljust och svalt, om.
sommaren helst ställas ut på en balkong
eller på annat sätt utomhus, vattnas ymnigt
under växttiden, då och då med
gödselvatten, men sparsamt under vintern.
NcTtera Banks et Sol. (Rubiaceae). 8 arter
krypande små örter, av vilka odlas N.
de-pre’ssa Banks et Sol., spridd utefter
Anderna i Sydam, ned till Kap Horn, samt i
Tas-man. och Nya Zeel. Är en tät, mattbildande
växt med några mm. stora, livligt ljusgröna,
blad, obetydliga blommor men skarpt
korallröda bär, stora som små ärter. En välskött
planta täcker jordytan i krukan som en
ljusgrön matta, översållad av de röda bären.
N. förökas lätt genom delning, planteras i
låga, väl dränerade fat i starkt sandblandad
ljungjord, uppblandad med finhackad
vitmossa och litet träkoisbitar. Plantorna
övervintras så nära glaset som möjligt i 3—5°
värme och vattnas med stor försiktighet.
Förökning genom frösådd misslyckas tyvärr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
