Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nuphar - Nuttallia - Nyckelpigor - Nyctaginaceae - Nycterinia - Nyctocereus serpentinus - Nyholländska växter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
Nuttallia—Nyholländska växter
Nymphaea alba.
i stillastående eller sakta rinnande vatten.
N. adve’num R. Br. (NymphaEa adve’na
Soland.), För. Stat., skiljer sig från släktets
övriga arter genom att foderbladen äro fler
än 5. Bladen stora, glänsande, ofta stående
över vattenytan, liksom de mörkt gula med
rött tecknade blommorna. N. japo’nicum
DC., Jap. Pillika mörkgröna blad och gula,
nästan klotrunda blommor över vattenytan.
N. lu’teum Sm., nordl. temp. zon. (Sv.), har
avlångt njurlika, simmande blad och
doftande gula blommor på eller över
vattenytan. Varieteter med mörkare och ljusare
blommor finnas. N. pu’milum DC., Eur. Lik
föregående men är mindre till alla delar,
och har bladskaften platta på övre delen.
N. förökas genom delning av rotstocken och
de härigenom frånskilda bitarna med
åtföljande blad sänkas ned i fet dyjord på
halv-meterdjupt vatten, där de snart växa fast.
N. luteum tål bättre än de övriga att växa i
rinnande vatten.
Nuttallia cerasifo’rmis Torr, et Gray, se
Osmaronia c.
Nyckelpigor (Coccinellidae) äro genom sitt
utseende välbekanta insekter. Deras
glänsande, glatta, ovala och undertill platta
kropp uppbär hos de mest kända arterna
röda vingar med 2—7 små svarta prickar.
Störst och synnerligen allmän är den
sjuprickiga nyckelpigan (Coccinella
septem-punctata). Denna ävensom några andra
arter kunna räknas till de ”nyttiga”
insekterna, ty de leva huvudsakligen av bladlöss.
Under bladlössrika somrar bli också dessa
N. på hösten utomordentligt allmänna. De
övervintra under allehanda föremål på
mar
ken. På växter, som angripits av bladlöss,
avsätta de sina små gula ägg i täta
samlingar. Larverna äro klumpigt byggda,
långsträckta, bakåt avsmalnande varelser med
svarta, glänsande huvud och tämligen långa
ben. Till färgen äro de ofta gråblå med gula
fläckar på ryggen. Förekomma N. eller
deras larver i anmärkningsvärd mängd i
blad-luskolonierna, torde man göra klokast i att
låta naturen ha sin gång och icke vidtaga
några åtgärder mot bladlössen. A. T.
Nyctagina’ceae omfattar c:a 170 arter träd,
buskar eller örter, de flesta i Am. Bladen äro
enkla, motsatta eller spiralställda och utan
stipler. Blommorna äro hos vissa arter
omgivna av stora svepeblad. De märkligaste
av familjens odlade släkten äro Abronia,
Bougainvillea och Mirabilis.
Nycteri’nia D. Don, se Zaluzianskya.
Nyctoce’reus serpentfnus Br. et R., se
Cereus s.
Ny holländska växter. Under denna
benämning odlades under den senare
halvdelen av förra århundradet och in på det
nuvarande stora sortiment av diverse,
merendels städsegröna träd och buskar, vilka
åtminstone huvudsakligen hade sitt hemland i
Austr. (Nya Holl.) och Nya Zeel. med
omgivande öar. De voro särdeles omtyckta på
grund av sina merendels vackra blad och i
många fall även rika blomning, samt
användes på grund härav till varjehanda
dekorationer, där man numera använder de
bekvämare och betydligt mer lättodlade
lagrarna, palmerna och dracenorna. Med
de nyholländska växterna kunde mer
eleganta och betydligt vackrare dekorationer
åstadkommas.
Med verkliga nyholländska växter menas
sålunda: Acacia, Albizzia, Banksia,
Boronia, Brachysema, Callistemon,
Calotham-nus, Casuarina, Chorizema, Coprosma, C
orrea, Diosma, Eucalyptus, Grevillea, Hakea,
Kennedya, Leptospermum, Melaleuca,
Me-trosideros, Pimelia, Pittosporum, Veronica
m. fl. Framför allt spelade Acacia,
Grevillea, Melaleuca, Metrosideros och Veronica
en stor roll. En del av dessa släktens arter
ha visserligen sitt hemland även i andra
världsdelar, ss. många arter av Acacia, Pit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
