Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orkidéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orkidéer
403
luftfuktighet lockas i förtidig växt, bli de
icke gamla i odling. Lätta gödselvattningar
med svagt kogödselvatten äro nyttiga för
frodigt växande O., ss. Coelogyne, stora
cypripedier, Phajus och andra. O. hämta
till stor del sin näring från luften genom
sina luftrötter eller de rötter, vilka söka
sig ut över krukornas eller korgarnas
yttersidor. Det är därför förklarligt att
orkidéodling ofta lyckas bra i växthus, där man
strött gammal utbränd gödsel, rikligt
blandad med förmultnande löv o. dyl. under
borden. Den avdunstning, som härifrån sker, är
att likna vid den, som är ständigt rådande
från urskogens anhopningar av förruttnande
animaliska och vegetabiliska ämnen.
Däremot får enbar, färsk, alltför
ammoniak-avdunstande gödsel icke användas för detta
bruk. Planteringsmaterial.
Under förra århundradet och i början av
detta användes vitt skilda slag av
planteringsmaterial. Vanligen fästades alla
typiska epifyter på klossar av bark eller kork,
där de med litet mossa omkring rötterna
fingo livnära sig som de kunde. I krukor
planterades O. ibland i en kraftigt
lerhaltig grästorvjord, ibland i ren boklövjord
och ibland i ren vitmossa med ljungjord.
Numera användes för epifyter
följande blandning: 1 del ormbunksrötter
(fibrer, bestående av sönderrivna och från jord
rensade rötter av huvudsakligen Osmunda
eller Polypodium vulgäre; den förstnämnda
importerad, den sistnämnda insamlad i vårt
land), 1 del hackad, grovtoppig vitmossa
(Sphagnum palustre), något strid flodsand,
ärtstora bitar av träkol och gammal lös
tegelsten. För terrestra O. användes
samma blandning med tillsats av hälften
så mycket delvis förmultnad, helst direkt
i skogen insamlad boklövsjord, genom
ång-ning frisk och ren från mögelsvampar o.
dyl. (se Jorddesinfektion). Plantering.
Helst användas endast nya eller
fullständigt rena krukor, vilka till en fjärde- eller
tredjedel fyllas med rena krukskärvor.
Plantorna sättas så högt i krukan, att de
komma att stå på en liten kulle, vars
neder-kant går jämns med krukans överkant. Vid
planteringen ser man till att friska rötter
så mycket som möjligt lämnas oskadade.
För detta och för att planteringsmaterialet
icke skall klämmas ned lagervis i krukan,
brukar man använda små starka
fingertjocka, spetsiga ekpinnar, med vilka man
arbetar ned materialet i krukan från krukans
sidor in mot plantan, härigenom ställande
det fibrösa materialet så att säga upp och
ned, alltså ej liggande i lager.
Omplante-r i n g av O. sker icke efter bestämda regler.
Erfarenheten får visa när sådan
omplantering är av nöden. Sjuka plantor, vilkas
rötter försvunnit, brukar man ta ur krukorna,
rensa fullkomligt rena och lägga på tork
någon tid för att sedan inplantera dem så
som sker med ny importerade plantor.
De sistnämnda tvättas väl rena och läggas
ut på bord i fuktigt växthus. Här få de
bulb-bildande arterna ligga tills de börja bryta
ut med antingen små friska rotspetsar eller
skott, då de inplanteras. Icke bulbbildande
arter tåla givetvis icke att ligga för länge,
utan inplanteras i regel omedelbart, sedan
de rengjorts. Då sådana plantor i
allmänhet sakna rötter, brukar man med bast binda
fast en klump ormbunksfibrer under
plantan, varigenom den så att säga stagas fast
i krukan. De flesta O., som numera odlas
för avskärning, äro emellertid hybrider,
uppdragna utomlands och således redan
rotade i krukor, då de komma till vårt land.
Förökning. Alla O. förökas mycket
lätt genom delning, vilken kan ske så snart
plantan bildat mer än två skott eller bulber.
Denna delning bör företagas vid vilotidens
slut omedelbart innan plantan åter börjar
växa. När ögat eller knoppen vid basen av
förra årets stamdel börjar svälla ut till ett
nytt skott, är alltså rätta tiden inne för
delning eller omplantering, om sådan behöves.
De numera mest odlade O. uppdragas
emellertid till stor del genom frösådd. Som denna
procedur emellertid tarvar alldeles speciella
anordningar, varvid det stoftfina fröet skall
undergå vissa kemiska behandlingar, liksom
också det näringsstoff på vilket det skall
sås, är denna del av orkidéodling alltjämt
en sådan specialitet, åt vilken ännu så länge
endast enstaka utländska firmor ägna sig.
I vårt land med dess långvariga oavbrutna
mörka årstid skulle det vara synnerligen
besvärligt att hålla de ytterligt små
fröplantorna vid liv, även om de utsättas för
neonbelysning. Detta förhållande framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
