Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ormbunkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
Ormbunkar
bl. a. genom att värmerören, $å länge det
eldas, förses med vattenbehållare, vilka
oupphörligt tillåta vattenavdunstning. För
att ytterligare höja fuktigheten omkring
plantorna, böra borden, på vilka de ställts
upp, vara täckta av ett lager sand och
torvmull eller koksslagg, som hålles fuktig.
Kallhusormbunkar. Hit räknas de
flesta arter av Pteris, vidare Asplenium
bulbiferum, Cyctomium, äldre exemplar av
de stamformiga Alsophila, Cyathea,
Dick-sonia, m. fl. De behandlas i stort sett som
nämnts för varmhusormbunkarna men
hållas i svala växthus med mindre
luftfuktighet, ingen besprutning och en längre vilotid
under vintern. Dock böra stammarna på
importerade träd- eller stamormbunkar
hållas fuktiga även vintertid.
Frilandsormbunkar. Härav
finnes en mycket stor mängd utmärkt
vackra arter och former, särskilt av
Dryop-teris, Osmunda, Polypodium, m. fl. De trivas
i regel bäst på den skuggigare delen av
större stenparti, där de planteras i lucker,
humusrik jord. Se vidare härom under resp,
släkten.
Omplantering av O. sker bäst på
våren, innan de vuxit upp med nya skott.
Gamla rotklumpar kunna vid den tiden
mycket väl luckras upp och skäras av rätt
kraftigt, så att omplantering kan ske i lika
stora, i vissa fall mindre krukor än de, i
vilka plantorna förut stått. Icke alla arter
kunna dock behandlas så hårdhänt. Den
jordblandning, i vilka de flesta
inomhus-ormbunkar trivas bäst, består av en porös
sammansättning av 1 del halvförmultnad
lövjord (helst av bok eller ek), 1 del
ljungjord och 1 del väl förmultnad kogödseljord.
Härtill sättes strid flodsand, finkrossad
träkol och hackad vitmossa i sådana
proportioner, att blandningen kännes mjuk och
lucker (om den kramas ihop i handen, skall
den efter greppet svälla ut igen som en
svamp). Till sådana sorter, vilka en längre
tid skola kvarstå i sina krukor, tillblandas
jorden med något hornspån. Omplantering
av unga, kraftigt växande plantor av
Alsophila, Blechnum, Pteris tremula, m. fl.
företages minst två, helst tre gånger om under
sommarens lopp, varvid krukstorleken ökas
för varje gång. Andra, ss. Adiantum för
bladavskärning, brukar man endast
plantera om på våren och sedan underhålla
bladtillväxten genom upprepade svaga
gödselvattningar. Eldning bör ske för Adiantum,.
så snart nätterna bli kalla, för att motverka
den daggbildning, som gärna försiggår i de
under dagen fuktiga ormbunkshusen. Så
snart man märker på morgonen att
Adian-tumbladen äro nedtyngda av fukt, måste
därför eldning och luftning omedelbart ske.
Förökning av O. sker dels genom
delning, som för alla tuvbildande arter är
lätt att företaga, dels genom sticklingar,
vilket dock endast gäller ormbunksväxterna,
framför allt Selaginella, dels genom
tillvaratagande av groddknoppar
(huvudsakligen hos vissa Asplenium-arter), dels
genom utlöpare, som bilda småplantor
(Ne-phrolepis) samt till sist genom sådd av
sporer. Det sistnämnda förökningssättet är
det naturliga för alla ormbunkar och
synnerligen intressant, i det att så uppdragna
plantor genomleva tvenne generationer,
vilka lagbundet växla med varandra. Den
första generationen är könlig och består
av den befruktningsdugliga förbrodden (se
Protallier), medan den andra
generationen utgöres av de könlösa, typiska O.
Uppdragning av O. genom sådd av
sporer kan vara rätt lönande, där
användning finnes för större mängd av olika
arter. I de svenska handelsträdgårdarna
förekommer emellertid huvudsakligen odling av
enbart Adiantum Matador (steril),
Asplenium bulbiferum och. former av
Nephro-lepis exaltata, vilka alla förökas på
vegetativ väg. Däremot dragas flera arter av
Adiantum, Alsophila, Cyathea, Dryopteris,.
Gymnogramme, Polypodium, Polystichum,
Pteris, Scolopendium, för att endast nämna
några, upp genom sådd av sporer. Sporerna
äro samlade på baksidan av de fertila
bladen, antingen täckande hela bladytan eller
sittande i olikformiga gömmor, ibland i
form av regelbundna runda plättar, streck
eller punkter eller i långa ränder utmed
bladens kanter. Hos vissa ormbunkar äro
sporerna tätt samlade över hela de fertila
bladen, under det att samma planta utvecklar
sterila blad (ex. Struthiopteris germanica).
Hos andra finnas sporer på alla blad, som
äro utvuxna (de flesta Polypodium), under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
