Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Papaver - Papaveraceae - Paphinia - Paphiopedilum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
Papaveraceae—Paphiopedilum
Blommorna livligt orangefärgade eller
grumsigt scharlakansröda med en vit fläck
vid basen av blombladen; juli. P.
pyrenaT-cum Willd., Pyren., är lik P. alpinum men
något hårig. Var. album är vit; var. lu’teum,
gul; var. puniceum, djupt rödgul.
Fleråriga P. förökas genom delning eller
frösådd. Delningen är en rätt svår
operation och slår ej alltid lyckligt ut. Bäst är
att företaga den omedelbart efter
blomningen, då små delar av rötterna med
vidsittande ögon utskolas i en kallbänk eller
omsorgsfullt beredd, varmt belägen säng i
det fria. Det är alltså ett slags
rotsticklingar som således användas. Denna
för-ökningsmetod tillämpas endast, då flera
plantor av en bestämd färgnyans önskas.
Eljest, och alltid då det gäller de
småblom-miga sorterna, förökas P. genom frösådd i
det fria, om det är fråga om större
mängder, eljest i krukor, i vilket fall
krukklum-parna utplanteras orubbade på den plats,
där plantorna skola växa. (Hzn.)
Sjukdomar. Vallmobakterios
(Bacterium papaveris och papavericola).
Mörka fläckar på blad och stjälkar, ofta
sträckande sig runtom de sistnämnda;
bort-döende av större eller mindre delar.
Bekämpas genom oskadliggörande av angripna
delar. Blad mögel (Peronospora
arbores-cens). Bleka bladfläckar, på undersidan
med gråvitt mögel; angrepp även på
stjälkarna, som krökas, och på blomknopparna,
som dö eller ge upphov till missbildade
blommor. Bekämpning: tidigt oskadliggörande
av angripna plantor; upprepade
besprut-ningar med kopparpreparat; växling av
od-lingsplats; frötagning endast från friska
odlingar. V i s s n e s j u k a, se d. o. Th. Lfs.
Papavcra’ceae, papaveracéer eller
vallmofamiljen, omfattar c:a 700 arter, till största
delen sträva örter med mjölksaft. Bladen
äro strödda, i regel flikiga, och utan stipler.
Blommorna ofta stora, tvåtaliga, med två
foderblad och 4 kronblad eller mångfald
därav. De sakna både honung och doft men
sökas av insekter för frömjölets skull. Den
nyttigaste av familjens arter är Papaver
somniferum, som lämnar opium, brödkrydda
och olja. Som prydnadsväxter odlas arter
av Adlumia, Argemone, Bocconia, Cathcar-
tia, Chelidonium, Corydalis, Dendromecon,
Dicentra, Eschscholtzia, Eomecon,
Glau-cium, Hesperomecon, Hunnemannia,
Ma-cleya, Meconopsis, Papaver, Platystemon,
Roemeria, Romneya, Sanguinaria,
Stylo-phorum.
Paphi’llia Ldl. (Orchidaceae). 4 arter
epi-fytiska orkidéer i n. Sydam. Sällsynta i
odling; P. grandiflo’ra Rodr., Brasil., och P.
rugo’sa Rchb. f., Colombia, ha båda 8—9
cm. stora, gula, purpur- eller rödfläckiga
blommor på hösten. Närstående Stanhopea
och ha, som dessa, hängande fåblommiga
blomstänglar. Varmhus, nära glaset. Se
Orkidéer.
PapIliopedFluni Pfitz. (Orchidaceae),
cy-pripedier. Omkring 50 arter trop., stamlösa,
städsegröna jordorkidéer, i sällsynta fall
även epifytiska, med antingen helt gröna
eller med grått, brunt eller gult
marmore-rade blad, vilka i knoppen äro hopvikta
utmed mittnerven och mellan vilka den alltid
ogrenade, i regel enblommiga stängeln
skjuter upp. De äro vildväxande uteslutande i
As. I trädgårdarna kallas dessa orkidéer i
allmänhet för Cypripedium (rättare
Cypripedilum och Cypripedier,
se d. o.). Det finnes av P. en otalig mängd
i växthus uppdragna hybrider, av vilka den
ena överträffar den andra i skönhet.
Blommornas säreget nobla form och färger jämte
deras märkvärdiga hållbarhet, ofta mer än
över två månader, har gjort cypripedierna
särdeles populära som snittblommor.
Rätt skilda typer inom släktet äro
följande: P. Argus Pfitz., Filippin. Bladen gröna
med ljusa fläckar. Blommorna 10 cm. stora
med stor vit, grönstrimmig dorsal (se d. o.),
petalerna (se d. o.) äro ljust purpurfärgade
med många svartbruna vårtor, och läppen är
mörkbrun, grönådrad; april—juli. P.
bar-ba’tum Pfitz., Malacka, sedan gammalt
känd art, nu sällsynt, med stora, vitt, grönt
och violettbrunt färgade blommor. Flera
varieteter finnas; maj—juni. P. bellaTulum
Pfitz., Birma, tillhör en intressant grupp
av P., vars arter växa på soliga klippor
mellan kalkblock. Lågväxt med köttiga,
ljust fläckiga, mörkgröna blad, på
undersidan purpurröda. Blommorna, som äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
