Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pelargonium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pelargonium
451
plantorna i ett nummer större krukor, i
vilka de skola övervintras. Tidigt tagna
sticklingar tarva vanligen en omplantering
till och bruka då ofta blomma vackert under
höst och vinter, om de stå ljust och lagom
varmt. Plantor, som endast avses för vidare
kultur, övervintras nära glaset i 5—7°
varmt växthus eller veranda. I april
omplanteras de övervintrade plantorna i något
större krukor, vanligen 3,5”, i god och
kraftig grästorvjord, väl uppblandad med sand
och gammal kompost. De toppas in, vilket
bör ske antingen så långt före
omplanteringen, att ögonen hunnit växa ut något före
densamma, eller också ej förrän plantorna
efter omplanteringen hunnit bilda nya
rötter i den nya jorden. Det förstnämnda är
bäst, då ju toppningen vid den tiden även
tjänar till att ge nya sticklingar. De i febr.
—mars skurna sticklingarna sättas i
förökningslavar i växthus antingen direkt eller i
var sin lilla kruka. Vid denna tid händer det
att sticklingarna angripas av mögelsvamp
och ruttna nere vid jordytan. Det kan därför
vara förmånligt ha dem stuckna i var sin
kruka, varigenom möglet ej har så lätt att
sprida sig till närstående sticklingar. I en
växthuslave nära glaset och med 22—25°
bottenvärme och omkring 18° luftvärme
trivas sticklingarna bäst. Laven eller
små-krukorna böra vara grundligt
genomvatt-nade, innan sticklingarna sättas, så att
ef-tervattning de närmaste dagarna blir
onödig. Endast en blandning av sand och
torvmull användes, ungefär lika delar av varje.
Sedan sticklingarna rotat sig, omplanteras
de i större, vanligen 3”-krukor i god och
kraftig jordblandning, och sättas ut i
drivbänkar. Här växa de snabbt, toppas, sedan
de rotat sig, och bruka vanligen hinna med
att bilda tre—fyra skott med blomknoppar,
tills tiden är inne att plantera ut dem i
början av juni eller på annat vis använda
dem. För att få stora exemplar utväljer man
av de övervintrade sommarsticklingarna
sådana, som fram i mars visa vacker och
regelbunden form. De omplanteras och ställas i
14—16° varmt växthus eller veranda. Sedan
de rotat i sina nya krukor, toppas de en
gång, och när ögonen börjat växa ut efter
toppningen, omplanteras de i större krukor
i förutnämnda jord, i vilken nu inblandas
Klängpelargonia. Gbgs Trädg.-för. Foto Hzn.
gammal kogödsel och hornspån, eventuellt
benmjöl. De bruka så behandlade redan i
maj vara stora, ståtliga plantor med rikt
flor. Upprepade gödselvattningar hålla dem
vanligen i god kondition hela sommaren.
Stamformiga eller
kronexem-p 1 a r uppdragas av sådana sorter, som
lämpa sig härför, t. ex. framför allt ”Paul
Crampel” och ”Dagata” m. fl. De utväljas
av vårsticklingar, vilka utan att toppas
forceras i sin växt genom att omplanteras i
större krukor och ställas i temp. växthus,
där de ha gott utrymme att växa ut. Då de
nått den önskade höjden, 70—125 cm.,
toppas de, varpå kronbildningen får börja.
Vanligen tar det ett års växthuskultur innan
man får stammarna tillräckligt stadgade för
att placeras utomhus och kronorna runda
och täta nog. Höststicklingar äro för detta
ändamål icke lämpliga, då deras stammar
under vintern ha förhårdnat och därför icke
så lätt kunna skjuta i höjden som de saftiga
vårsticklingarna. Sidoskott utmed
stammarna avskäras omkring 2 cm. från stammen,
då den kvarlämnade biten vanligen torkar
bort; skäras sidoskotten av omedelbart
intill stammen händer det att denna får
svår-läkta sår, vilka försvaga stammarna.
Klängpelargonier. Dessa former,
vilka ursprungligen härstamma från
arterna P. lateripes och P. peltatum men
också äro resultat av korsningar mellan dessa
och andra trädgårdsformer, tillhöra våra
bästa balkongväxter, rikblommiga och
ovanligt motståndskraftiga. Följande sorter
av klängpelargonier anses särskilt vackra:
”Alice Crousse”, violettpurpurfärgad; ”En-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
