Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Perenn blomsterlist - Pereskia - Pereskiopsis - Pergola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
Pereskia—Pergola
erfordra stor plats och ägna sig därmed
endast för breda blomsterlister eller som
solitärer. Lupiner, pioner och den
storblommiga vallmon, liksom flertalet med tjocka
saftiga rötter försedda perenna örter, tycka
dessutom icke om att flyttas. När de visa
tecken till att trivas och börja blomma på
sin nya växtplats böra de få kvarstå, även
när övriga örter tagas upp och delas vid
omläggning av blomsterlisten. Hur ofta en
dylik åtgärd behöver vidtagas beror på
plantornas utveckling och den plats, som
står dem till buds. Tillbakagång i
växtkraften, minskad blomrikedom eller andra
tecken giva snart nog besked. Det ställer sig
ofta svårt att gräva ned gödsel mellan
plantorna, men gödselvattning och tillförsel av
konstgödsel bör sörja för att de om
näringen kraftigt konkurrerande rötterna ej lida
brist.
En P. b. bör helst vara minst 1,25 m. bred
om den är avsedd för sammanställning av
blandade arter. Användning av samma
växtslag, återkommande med regelbundna
mellanrum inom hela rabatten,
åstadkommer en god rytmisk verkan. Dessutom blir
blomningens fördelning härigenom bättre
och det som mest värdesättes plägar vara
när en blomsterlist alltid uppvisar några
färgglada fläckar. Vid samtidig blomning
av intill varandra stående arter böra
färgerna avstämmas mot varandra. Även
växternas höjd spela en väsentlig roll för
kompositionen, om en blomsterlist skall förete
en i varje hänseende harmonisk
helhetsverkan. Ett på förhand genomarbetat
plan-teringsförslag giver både möjlighet att
göra sig en föreställning om den blivande
P. b :s framtida utseende samt att giva varje
art dess för sin utveckling erforderliga
utrymme. Skulle sedermera någon eller några
sorter av en eller annan orsak stryka med,
är det med hjälp av växtförteckningen lätt
att konstatera vilka dessa voro och anskaffa
nya eller ersätta dem med andra arter,
som harmoniera med sina grannar och
därmed bidraga till det goda helhetsintrycket.
Häckar som bakgrund böra ha ett c:a 60 cm.
brett tjärfritt asfaltpapp eller eventuellt
stenhällar nedsatta på högkant mellan
häcken och blomsterlisten, och så djupt att
överkanten befinner sig c :a 2 cm. under jordytan.
Härvid komma häckens och blomsterlistens
rötter ej att konkurrera om befintlig eller
tillförd näring. Samma metod torde vara att
förorda vid användning av en P. b. framför
ett buskage. Framför murar, som följa
utmed vägar, längs pergolor och framför
buskage utgöra blomsterlister alltid vackra
motiv. Mot sådan bakgrund böra de
högväxande placeras närmast denna, och en
god detalj och helhetsverkan ernås, när de
sommarblommande planteras framför
höst-blommande med de vårblommande som
kant. Äro därvid färgerna avstämda mot
varandra gör den ”automatiskt”
blommande blomsterlisten ett gott intryck under hela
blomningsperioden. M. K.
Pere’skia Plum., se Peireskia.
Pereskio’psis Br. et R., se Peireskiopsis.
Pergola är en av klängväxter övervuxen
pelargång. Grundstommen till en sådan
ut-göres alltid, till skillnad från lövgången, av
livlöst material. Dettas beskaffenhet jämte
utformning är av stor vikt. Omgivningarna
jämte intill liggande byggnader äro därvid
av betydelse. Äro de senare uppförda av
t. ex. tegel, kunna pergolans pelare
utföras i samma material. En putsad fasad,
liksom större ljusa träbyggnader, tillåter
både granit, gnejs och kalksten. T. o. m.
betongpelare kunna godtagas om deras
färgsättning och ytbehandling är god.
La-serat trävirke eller mörkbetsade väggytor
liksom även timmerstugor och småvillor
betinga däremot att P. uppbygges av trä. När
pergolans pelarrader förenas med sparrar
över en gångbana, bör alltid bredden vara
större än höjden. Ett lagom höjdmått till
lägsta bärlina eller sparrträ är 2,2 m.,
varvid det inre måttet mellan pelarna bör vara
minst 2,5 m. Det inbördes avståndet mellan
stolparna i pergolans längdsträckning beror
på den spännvidd det använda materialet
tillåter. Ju smäckrare virke, desto kortare
avstånd. Till avtäckningsmaterial användes
antingen trä eller järn. Det senare medför
dock ibland vissa nackdelar för växterna.
För förstärkning av konstruktionen är dock
järn tillsammans med trä välmotiverat.
Pelarnas fundament bör nå ned till
frostfritt djup och även när trästolpar komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
