Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phacelia - Phaedranthus Cherere - Phaenocoma prolifera - Phajus - Phalaenopsis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
Phaedranthus—Phalaenopsis
Phacelia viscida.
ha inga vidare fordringar på jordmån eller
skötsel.
Phaedra’nthuS Chere’re Miers, se Bignonia
buccinatoria.
Pliacno’conia prolffera Don et Less.
(Com-positae), Sydafr. Släktets enda art, även
odlad under namn Helichry’sum p. Willd.,
är en liten, i kallhus odlad, 60—80 cm. hög
halvbuske med glänsande rosafärgade, 2,5
—4 cm. breda blomkorgar, som visa sig
nästan året runt. Var. Barne’sii har djupt
purpurröda blommor och var. eriolae’na har
ulligt täthåriga blomkorgar. Ph. förökas
genom frösådd och odlas i små krukor i en
blandning av ljungjord och lövjord och
rikligt med sand. Den fordrar en ljus lokal och
mycket omsorgsfull, under vintern sparsam
vattning.
Phajus Lour. (Orchidaceae), Västafr.,
Syd-as., Malaj, arkip. till Samoaöarna.
Omkring 30 arter i regel mycket storväxta
orkidéer, närstående Calanthe och skilja sig
från dessa genom vissa bot. karaktärer hos
blommornas läpp och sporre. Liksom hos
Calanthe ha Ph. antingen en förlängd,
bladig jordstam eller en kort mångbladig
bulb vid jordytan. De växa i sina hemländer
i så gott som ren humus, mest i skogarna
men även på fuktiga ängsmarker. Bladen
äro stora, fasta, starkt nerviga, och
blommorna, som äro betydligt stora, äro samlade
på fasta raka stänglar i oftast runda
toppklasar. Ph. Humbo’ldtii Rchb. f., Madag. 50
—70 cm. höga stänglar med 7—10
rosaskiftande, 5 cm. stora blommor; våren. Ph.
Tan-kervilliae Bl. (Ph. Blu’mei Ldl., Ph.
grandi-fo’lius Ldl., mest odlad under det sista
namnet), Ind., Malaj, arkip., där den växer
bland högt gräs vid lagunerna. Meterhöga
stänglar med varierande blommor, i regel
chokladbruna med violetta skuggningar och
karminröd läpp. Ph. Wallfchii Ldl., Ind.,
Ceyl., i heta och fuktiga dalar under
skuggande träd. Rätt lik föregående men har
kantiga bulber och färre blad. Blommornas
petaler och sepaler (se d. o.) äro mest synliga
på baksidan, som är vit med brunaktig
skiftning; läppen är gul och vit. Flera hybrider,
ss. Ph. Cookso’nii, Ph. Marthae, Ph. Norman
m. fl. finnas i odling och likna de nämnda,
men ha något skiftande färger. Ph.
planteras i en blandning av grästorvjord, lövjord
och hackad vitmossa i lika delar samt sand
och träkoisbitar. De fordra rätt stora
krukor, vattnas under växttiden ymnigt, även
med kogödselvatten om de äro väl rotade i
krukorna samt äro tacksamma för en svag
bottenvärme. Under vilotiden vattnas de
sparsamt men få aldrig torka fullt ut. Se
vidare Orkidéer.
Phalaeno’psis Bl. (Orchidaceae). Mer än 40
arter utpräglade epifyter från Malaj, arkip.,
Filippin., Nya Guinea till Nordaustr.
Utomordentligt fina orkidéer, vilkas blommor ha
ett särdeles exotiskt utseende och därtill äro
mycket hållbara som snittblommor. De
sakna bulber men ha tjockt läderartade eller
köttiga blad samt ovanligt kraftiga, platta
luftrötter, vilka orubbligt suga sig fast
intill den värdväxt, på vilken de fästat sig.
Blommorna äro samlade i enkla eller
gre-niga klasar, ofta på långa vajande stänglar,
och äro ofta stora, klart färgade och
karakteristiska i formen genom den
framskjutande, djupt treflikiga läppen med uppåt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
