Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plantago - Plantering av vedartade växter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Plantering av vedartade växter
Planterat och bundet träd.
knappast synliga, men ståndarna, som äro
vackert och olika färgade hos olika arter,
ge axen sitt utseende. Några i Sv. vilda
arter kunna bli besvärliga ogräs i
gräsplanerna. Ett par håriga arter odlas, nämligen
P. monospe’rma Pourr. (P. arge’ntea Lam.),
Pyren. Bladen smalt lansettlika med långt
utdragna spetsar och på båda sidor
silver-vitt silkeshåriga. P. niva’lis Boiss., Spaniens
berg, har sågade, lansettlika, stickande blad,
på båda sidor tätt vitluddiga. De förökas
genom delning eller frösådd och planteras
på solig plats på stenpartiet i sand eller
grus.
Plantering av vedartade växter. L ö v
-fällande träd och buskar
planteras under vilotiden, på hösten från
bladfällningen och tills jorden fryser till, och
på våren från det kälen gått ur tills
vegetationen börjar. En ofta rådande
uppfattning att höstplantering endast bör
företagas i nödfall är oriktig. I väl förberedd jord
och under i övrigt normala förhållanden är
åtminstone för s. och mell. delarna av
landet höstplantering lika bra som
vårplantering. Björk, hagtorn, pil, poppel och helst
även ek böra dock alltid planteras på våren.
I undantagsfall kan plantering ske på
förhösten före bladfällningen, bara veden är
tillräckligt mogen. Bladen klippas då bort,
och endast skaften lämnas kvar; de falla
av på normalt sätt vid bladfällningen. P.
företages när jorden är lagom fuktig och
man bör vid vårplantering icke vänta för
länge, så att jorden onödigt torkar ur. Den
bör icke heller vara för våt och klibbig, då
arbetet därigenom försvåras. Växterna få
före planteringen på inga villkor torka.
Skulle de vid hemkomsten från trädskolan
se torra ut och skrumpna i barken, böra
de ställas i vatten någon dag och om
plantering icke omedelbart skall ske jordslås de.
— Under arbetet täckas plantorna över med
en våt säck e. dyl. medan de ligga ovan jord.
Eventuellt avbrutna grenar skäras bort och
skadade rötter skäras rena. Man planterar
icke djupare än plantorna stått förut, och
detta synes i allmänhet väl på rothalsen. Är
jorden djup och väl bearbetad gör man icke
planteringsgropen större än att rötterna
bekvämt gå ned. P. sker alltid i mat jordslagret
och om detta är dåligt, måste jord fyllas på,
så att växterna hellre stå på en förhöjning
än att grävas ned i gropar i hård alv. I
dylika blir ofta vatten stående, och rötterna
lockas ned i onödigt djupa och kalla
jordlager och kunna icke breda ut sig på
önskvärt sätt. Stamformiga träd av alla slag
böra ha stöd och härtill användas starka,
raka och släta rundstörar, vilka på förhand
på lämpligt sätt konserverats mot röta.
Stören spettas ned i gropen före
planteringen och trädet sättes norr därom och så att
det kommer c:a två finger brett från stören.
En person håller trädet eller busken
upprätt och en eller ett par skotta på jord. Detta
måste ske försiktigt och så att jorden i
finfördelat tillstånd rinner in mellan rötterna
och fyller ut alla tomrum. För att
underlätta detta skakas plantan försiktigt. Några
spadtag väl förberedd kompostjord eller en
blandning av torvmull och sand närmast
rötterna är välgörande. När så mycket jord
skottats på, att rötterna äro täckta, vatt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
