Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pteris - Petrocactus - Pterocarya - Pteroceltis Tatarinowii - Pterocephalus - Pterostyrax hispida - Ptilotus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Pterocactus—Ptilotus
Pteris argyrea.
skötas med luftning och spritning samt
glesning och omplantering, allteftersom de
växa till. Till kantväxter utmed gångarna
i växthus äro de synnerligen lämpliga och
tåliga. Om odling, se Ormbunkar.
Pteroca’ctus K. Schum. (Cactaceae). Små,
låga, mellan Opuntia och Cereus stående
kakteer med tjock knölrot och trinda,
vårt-klädda låga stammar. Blommorna små,
toppställda. P. Ku’ntzei K. Schum., Arg.,
har grönaktiga, inuti gula blommor. Om
odling, se Kaktusodling.
Pteroca’rya Nutt. (Juglandaceae), vingnöt.
8 arter i Kina, Jap. och 1 i Västas.
Utomordentligt dekorativa träd med stora vackra
parbladiga blad, lika
valnötsträdets men
längre. P.
fraxini-fo’lia Spach (P.
cau-casica C. A. Mey.),
Kaukasus, Orienten.
Blir i sitt hemland
omkring 20 m. hög
och når i vårt land
avsevärd höjd och
bredd. Bladen äro
25—45 cm. långa,
pardelade med 11—
20 spetsiga, smalt
äggrunda eller
lansettlika småblad.
Frukterna äro små,
vingade nötter, som
sitta i 30—40 cm.
långa, slakt
nedhängande glesa ax.
Nötterna äro särdeles omtyckta av
papegojor. Vingnötsträdet är ett ståtligt
parkträd, som bör ha stort utrymme. Det trives
på all god jordmån. I Göteborgs
Trädgårdsförening finnes ett mycket gammalt,
synnerligen pittoreskt exemplar med flera
fantastiskt vridna, nedliggande, grova
stammar, som sammanhållas av järnband. Arten
P. steno’ptera DC. är i hemlandet ett ännu
högre träd med längre blad, vilkas mittnerv
är strävhårig och vingad. Är sällan odlad
men har visat sig härdig i Skåne.
Pteroceltis Tatarino’wii Maxim.
(Ulma-ceae), Kina. Släktets enda art. Lövfällande
litet träd, lik Celtis men med vingade
frukter.
Pteroce’phalus Vaill. (Dipsaceae). Omkring
20 arter fleråriga växter, merendels
nedliggande med uppstigande stjälkar, ofta
ved-artade nedtill. Odlad är P. Parna’ssii Spreng.
(Scabio’sa pteroce’phala L., Orient.
Silkes-aktigt vitluddig, nedliggande och
mattbildande växt med rosa-violetta blomhuvud;
aug. P. förökas genom frösådd och
planteras på torr, solig och stenig plats på
stenpartiet.
Pterosty’rax hi’spida Sieb. et Zucc.
(Styra-caceae), Kina, Jap. Ett på väl skyddade och
lugna platser i s. delarna av landet
odlingsbart litet träd eller stor buske med vackra,
starkt ådrade, ovala, gröna, på undersidan
ljust grågröna blad och små doftande, vita,
klocklika blommor i hängande, klaselika
vippor. Bör skyddas under vintern,
åtminstone genom täckning över rötterna. En
annan av släktets 4 arter är P. corymbo’sa
Sieb. et Zucc., med gråaktigt vita blommor.
Ptilo’tus R. Br. (Amarantaceae), Austr.
Omkring 60 arter fleråriga örter eller
halvbuskar, sällan buskar. Av dessa odlas, ehuru
sällan i boningsrum eller kalla växthus,
arten P. Mangle’sii F. v. Muell. (Trichinium
M. Lindl.). 15—20 cm. hög växt med
lång-skaftade, omvänt äggrunda jordblad och
mycket spetsiga, smalt jämbreda stjälkblad.
Blommorna, som sitta i 5 cm. stora runda
eller äggrunda ax, äro rosenröda och
försedda med långa vita ulliga hår. P. sås
av frö eller förökas nästan lättare genom
Pterocactus Kuntzei.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
