Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Punica Granatum - Purjo - Purpurgran - Puschkinia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pur jo—Puschkinia
63
förökas genom ympning på den vanliga
en-kelblommande, rödfruktiga arten, som
uppdrages genom frö eller avläggning. De
planteras i god, porös, lerhaltig grästorvjord,
blandad med gammal kogödsel, något
lövjord och sand. På våren kunna de drivas i
temp. växthus och frampå sommaren flyttas
ut på solig och fri plats utomhus. Under
vintern hållas de relativt torra i 5—6° värme.
Purjo (A’llium Porrum L., Liliaceae) kan
indelas i två huvudgrupper, sommar- och
vinterpurjo, som dock inte äro skarpt
avgränsade. Vinterpurjo avviker därigenom,
att den har i blågrått tonande bladfärg
och är väl vinterhärdig, dock i olika hög
grad hos olika sorter. De något äldre
sorterna av P. överträffas vida av nyare
förädlingar. ”Acquisition”, ”du Poitou” och
”Sutton’s Prizetaker” äro enligt nyare
försök odlingsvärda sorter av sommarpurjo.
Enligt försöken på Alnarp ger även
”Bulgarisk” mycket hög skörd men har
relativt smal hals och torde därför särskilt
lämpa sig som sopp-purjo. För
vinterbehovet äro ”Elefant” (”Köpenhamns torg”)
och ”Siegfried” mycket odlingsvärda. Den
senare är utpräglat köldhärdig. P. trivs
bäst på jord med alkalisk reaktion, varför
sur jord bör kalkas rikligt vid odling av P.
Mycket lätt jord ger sällan hög avkastning.
P. sätter stort värde på riklig
konstgödsling. En giva av 10 kg. chile- eller
kalksalpeter, 5 kg. 40 %-igt kali och 4 kg.
superfosfat pr ar är enligt utförda
gödslings-försök inte för mycket, om man vill ernå
högsta avkastning. För att P. skall nå full
utveckling bör den sås i varmbänk under
första hälften av mars. Sådden bör ske tunt
för att göra skolning onödig. Skulle
beståndet i bänken trots detta bli för tätt, är det
bäst att uttunna detsamma. I god tid före
utplanteringen tagas fönstren av, så att
plantorna bli väl avhärdade. Utplanteringen
sker i slutet av maj med omkring 50X15
cm. avstånd. På kall jord kan planteras på
uppkörda kammar. Före planteringen
avskäras bladen delvis. Djup plantering är
inte fördelaktig; för att få P. så väl blekt
som möjligt kan man i stället kupa
densamma. I brist på varmbänk kan P. även
sås i kallbänk, så snart väderleken tillåter
det, men blir då mindre väl utvecklad.
Avses endast att erhålla tunn P. för
användning i soppor o. dyl. kan man så på
frilands-såbädd för senare utplantering eller direkt
på växtplatsen. I så fall duger utsäde av de
billigaste sorterna. Höstsådd kan stundom
ge gott resultat men bör först prövas i
mindre skala. —• Sommarpurjosorterna äro ofta
dåligt härdiga och böra användas tidigt.
Sorter som ”Elefant” äro härdigare men
kunna ej med säkerhet uthärda strängare
vintrar på växtplatsen. Man bör innan
strängare frost är att befara jordslå mindre
härdiga sorter på en skyddad plats, i
bänkar eller i 50—60 cm. djupa, tämligen breda
gropar, som vid behov kunna täckas med
luckor e. dyl., som i sin tur täckas med halm
etc. vid behov. Under mildperioder
borttages täckningen. Ett sådant förvaringssätt
kan även rekommenderas för så härdiga
sorter som ”Siegfried”, om man vill ha dem
lätt tillgängliga hela vintern, även om de
kunna uthärda normala vintrar
kvarstående på växtplatsen. Fröodling av P. kan
i Sv. med framgång endast bedrivas under
glas och förbigås därför här.
En varietet av samma art som P. är den
s, k. p ä r 11 ö k e n, som utbildar en- mängd
vita smålökar vid basen av lökståndet.
Dessa användas till pickles. De minsta
små-lökarna sättas ut omedelbart efter skörden
för att ge ny skörd nästa år. Pärllök torde
knappast odlas i Sv. Vanlig P. kan tvingas
att bilda liknande smålökar, om
blomstängeln, som utbildas året efter den
vanliga odlingen, avskäres. E. N—n.
Purpurgran, se under Abies amabilis.
Puschkfnia Adams (Liliaceae), Kaukas. 2
arter små, vårblommande lökväxter. P.
scil-lofdes Adams (syn. Ada/msia scilloi’des
Willd.). En vacker liten vårväxt med
jäm-brett lansettlika blad och ljust porslinsblå
blommor i upprätta klasar; april—maj. Var.
libano’tica skiljer sig föga från huvudarten.
Den andra arten är P. hyacinthoi’des Bak.
med blekblå blommor men är ej så vacker.
P. scilloides förökas och odlas som Scilla
men är knappt så härdig, eller snarare mera
ömtålig för sur och tung jord. Den har
därför sin bästa plats på stenpartier i sandig
och lucker, väldränerad jordmån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
