Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pyrus - Pyxidanthera barbulata - Påsklilja - Pärlhyacint - Pärllök - Päron, päronträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pyxidanthera—Päron
65
mycket varierande. Var. pe’rsica (P.pe’rsica
Pers.) har 3—7 cm. långa blad, som ha en
löst sittande gråvit filt på baksidan. P.
be-tulifo’Iia Bunge, n. Kina. Småväxt, vackert
träd med björklövslika blad. P. commifnis
L., vildpäron, Eur., As., är ett högt, ståtligt
träd med vackra vita blommor med röda
ståndarknappar. Användes som grundstam
för päron. P. salicifo’lia Pall., Armen.,
Kau-kas., avviker från övriga här nämnda genom
sin breda grenkrona med utåthängande
grenar, vilkas yngre delar äro silvervitt eller
grått luddiga. Bladen, som äro lansettlika
och lika pilens, äro som unga silvervitt
luddiga, som äldre gröna och glatta på
översidan. Blommorna vita, rätt små och komma
i stor mängd tidigt i maj eller april. Hela
trädet lyser den tiden silvervitt på långt
håll. Var. pe’ndula har hängande grenar. P.
ussurie’nsis Maxim. (P. Simo’mi Carr.),
Nordas., är ett litet träd med stora, breda,
skarpt sågade blad. Av andra arter bör
nämnas P. transito’ria Batal. var.
toringoi’-des, Kina, med treflikiga blad och talrika
runda frukter. Här nämnda P. förökas
genom frösådd eller ympning och äro vackra
parkträd. P. som fruktträd, se P ä r o n. Om
äpplen, se M a 1 u s och Äpple.
Pyxidanthera barbula’ta Michx.
(Diapen-siaceae), Nordam. Släktets enda art.
Krypande, städsegrön halvbuske med små
talrika, avlånga blad, och vita klocklika
blommor med utspärrade blomflikar. Ömtålig och
svårodlad; fordrar stark sol och fuktig,
sandig med halvförmultnade barr blandad jord.
Påsklilja, se Narcissus.
Pärlhyacint, se Muscari.
Pärllök, se P u r j o.
Päron, päronträd (Pyrus L., Rosaceae).
Fruktträd, som varit mycket länge i odling
och troligen först i Orienten. Förekommer
nu i talrika sorter i alla länder där
klimatiska förhållanden medgiva dess odling. Av
skrifter från 16 :e årh. framgår att man då
vanligen odlade flera sorter av P. än av
äpplen, under det att förhållandet senare
varit tvärtom. I vårt land odlade P. stamma
från Pyrus commu’nis L., v. As., Eur., även
Sv. Till 20 m. högt träd, som ofta blir
mycket gammalt, 150—200 år, med starkt
upp-åtriktade, torniga grenar, äggrunda, små-
Pyrus salicifolia. Gbgs Trädg.-för. Foto Hzn.
naggade blad och vita blommor. Blomskaft
och foder ludna, frukt skenfrukt, liten,
oftast avsmalnande mot skaftet. Användes
ibland som grundstam (se d. o.) för odlade
sorter. — Förutom till fristående stam- och
dvärgträdsformer lämpar sig P.
synnerligen väl till spaljéträd
(seSpaljéfrukt-odling). Olika sorter äro olika
starkväxande och växtsättet är mycket växlande,
från smala upprätta till breda och ibland
hängande kronor. P. har djupgående rötter
Pyrus salicifolia pendula t. v., Picea Omorika t. h.
Slottsskogen, Göteborg. Foto Axelsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
