Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Päron, päronträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Päron
67
skivling och Tickor, sed. o.
Päron-b lås svamp (Taphrina bullata)
förorsakar bucklor på bladskivan, vilka ovan äro
blekgröna, på undersidan gråvita; senare
torka de och bli bruna.
Bekämpningsåtgär-derna äro desamma som mot skorv.
Blad-fläcksjuka (Mycosphaerella sentina)
kännetecknas av små, ljusgrå bladfläckar
och bekämpas som skorv. R ö d f 1 ä c k
-sjuka (Stigmatea mespili) framkallar hos
päronvildstammar röda, sedan svartbruna,
ovan glänsande bladfläckar. Bladfällningen
påskyndas, och plantans tillväxt blir till
följd därav hämmad. Bekämpas som skorv.
Päronros t(Gymnosporangium sabinae).
På blad och frukter bildas rödgula fläckar,
på vilka efter hand utvecklas små kägelf
or-miga, av längsspringor genombrutna
spor-behållare (skålrost). Angripna frukter bli
missbildade och förkrympta. P. är
värdväx-lande; dess vintersporer bilda geléartade
massor på grenarna av sävenbom (Juniperus
sabina); denna buske bör ej odlas i närheten
av päronträd. Stensjuka. Stenhårda
partier i fruktköttet, vilka ofta framträda
på ytan som skrovliga vårtor, eventuellt
liksom mjöliga av lösgjorda stenceller. Denna
abnormitet kan vara en följd av insektstick
eller hagelskada, men kan även uppkomma
utan dessa orsaker. Det anses att bristande
vattentillförsel, eventuellt beroende på att
en starkväxande päronsort ympats på en
svagväxande grundstam, kan förorsaka
stensjuka. I sådana fall bör den kunna
motverkas genom bevattning under torkperioder
eller omympning. Th. Lfs.
Skadedjur. Pärongallkvalstret
(Erio-phyes pyri) är ett mikroskopiskt litet
kval-ster, som övervintrar under knoppfjällen på
päronträden. Så snart knopparna slå ut
tränga kvalstren in i de späda bladen, på
vilka då röda, vårtliknande, låga dynor
uppstå. Inuti dessa leva kvalstren. Gallerna
mörkna småningom och då lämna invånarna
desamma för att tränga in på ett nytt ställe,
gärna intill de grövre nerverna. På utvuxna
blad bli gallerna ej röda, utan vanligen
gulgröna, innan de svartna. Skadedjuren trivas
bäst på spaljéträd och kunna på dessa bli så
talrika att de även tränga in i blomdelar och
ung kart, vilken på grund härav under
tillväxten blir missformad. P. bekämpas lätt ge-
Päronblad angripna av pärongallkvalstret.
nom vinterbesprutning med 8—10 %
frukt-trädskarbolineum eller med
svavelkalk-vätska. Päronbladgallmyggan
(Perrisia pyri) lever som larv inom de
hoprullade kanterna på unga päronblad. Man
finner därför de svåraste angreppen i
skottspetsarna, vilka stundom alldeles vissna och
svartna. I plantskolorna gör denna insekt ej
sällan stor skada. Lämpligt
bekämpningsmedel saknas. Päronbladloppan,
se Bladloppor.
Pärongallmyggan (Contarinia pyrivora) lever
som larv i ung päronkart. Myggorna lägga
sina ägg i blommorna, och larverna tränga
så ned genom blombottnen. Ofta äro
larverna många i en kart. De hålla till i
dennas övre del, som därigenom råkar i för-
Päronkartar (genomskurna) angripna av
pärongall-myggans larver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
