Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rhodochiton volubile - Rhododendron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Rhododendron
Ithodoehiton volubile. Måln. av von Schéele.
under namn Lophospe’rmum
atrosangui’-neum Zucc. beskriven, vacker slingrande
växt med flera m. långa, mjuka och något
spröda grenar, spetsigt hjärtlika, mjuka blad
och hängande blommor i så rik mängd, att
både blad och grenar döljas av dem.
Blommorna äro 2—3 cm. stora, med rosenröd
kronpip och stort, utbrett, mörkt
purpur-brunt foder. Uppdrages lätt genom frö,
varvid plantorna blomma redan första året.
Utplanterad fritt i temp. eller kallt och ljust
växthus, där den spaljéras upp under glaset,
kan den nå betydliga dimensioner. Är rätt
ömtålig för direkt, kallt takdropp, eljest
mycket tacksam och anspråkslös.
Rhodode’ndron L. (Ericaceae), alprosor,
azaleor, jämväl omfattande alla tidigare under
namn Aza’lea L. beskrivna arter.
Städsegröna eller lövfällande buskar och även träd,
många härdiga men även många värmef
ord-rande. De sistnämnda ha sitt hemland på
de trop. australiska och asiatiska öarna.
De senare årtiondenas rika införsel av
växter särskilt från bergsländerna i v. och
mell. Kina, Tibet o. s. v. har i hög grad
berikat detta släkte med nya arter, vilka redan
bidragit och komma att än mer bidraga till
ökning av de i trädgårdarna uppdragna
hybriderna. Då de kända arterna ännu i början
av detta århundrade voro relativt ringa och
omkring år 1910 anslogs till några hundra,
äro de nu uppe i nära tusendet. Centrum för
rhododendronarternas hemvist är
huvudsakligen att finna på de väldiga bergssträckor,
vilka löpa nerifrån Ceyl. genom Ind. upp
till Himalayamassivet och över detta till det
nordligaste Västkina. Här utgöra R. en
viktig och strålande vacker del av den för dessa
trakter karakteristiska bergsfloran av träd
och buskar, vilka en viss tid av året klär
bergen i ett praktfullt blomsterflor.
Blommorna hos R. äro samlade flera eller
färre i flocklika klasar i spetsen av
grenarna eller i de övre bladvecken, där de också
hos vissa arter sitta ensamma eller endast
2—3 tillsammans. Blommornas form
varierar från smalt till vidöppet klocklik eller
brett skål- eller fatlik. I regel är
blomkronan något oregelbunden med 5 eller 10
nedtill sammanvuxna kronblad, vilka sluta i
trubbigare eller spetsigare flikar. Även
blommor med 6—8 flikar finnas. Merendels
är den övre kronbladsfliken något större
än de andra och ofta fläckig eller tecknad
med någon avvikande färg eller nyans. Icke
alla av de nyinförda arterna äro så
färgstarka som många av de äldre, ej heller så
storblommiga som många äldre
trädgårdsformer, i synnerhet av de, som odlas under
glas, men det är en viss rätt att vänta att
sortrikedomen genom dem skall ökas och nya
raser uppstå med nya och goda egenskaper,
däribland ej minst måhända en minskad
känslighet för kalk i jorden. Flera av de nya
asiatiska arterna förekomma nämligen just
växande på kalkberg, ehuru på hårda
sådana, som långsamt vittra sönder och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
