Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rhododendron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Rhododendron
Rhododendron ambiguum.
Släktet uppdelas i två stora undersläkten
eller avdelningar, nämligen
Eurhodo-d e n d r o n, vilka äro städsegröna och
blott undantagsvis endast sommargröna,
samt Azalea, vilka äro lövfällande och
sommargröna och undantagsvis
städsegröna. Dessa undersläkten äro i sin tur delade
i sex sektioner, av vilka sekt. I. L e p i d o
-r h o d i u m och II. Leiorhodium
tillhöra första avdelningen, medan sekt. III.
Azaleastrum, IV. Pentanthera,
V. Rhodora och VI. Tsutsutsi
tillhöra den andra avdelningen. De sex
sektionerna äro sedan delade i mer än 50 serier
eller artgrupper, vilka erhållit sina
benämningar alltefter någon bestämd ”ledande”
art, som t. ex. a r b o r e u m-serien, 1 u
-t e u m - serien, campanulatum - serien,
lapponicu m-serien o. s. v. Sektionerna
skiljas åt genom bladens karaktärer och
ståndarnas antal, medan serierna, som ovan
sagts», ofta skiljas åt endast genom
mikroskopiskt skönjbara olikheter hos örtbladen.
Rent praktiskt skiljes inom trädgården på
”r o d o d e n d r o n” och ”a z a 1 e o r”. Med
de förstnämnda åsyftas dels de städsegröna,
därav många nyinförda, höga eller låga
buskar, vilka ha sin användning på stenparti
eller i buskage, dels de äldre storblommiga
arter och trädgårdshybrider, vilka antingen
äro buskageväxter eller odlas i krukor.
Med de sistnämnda däremot menas
framför allt de kända städsegröna
växthusaza
leorna, jämte de lövfällande, praktfullt i
rött, gult eller orange på bar kvist
blommande trädgårdsazaleorna, som användas
utomhus för vårblomning eller till tidig drivning
inomhus. Dessa båda slag av ”azaleor”, den
första, som till största delen tillhör arten
Rhododendron indicum, och den andra, som
huvudsakligen tillhör arterna R. luteum och
R. sinense, hemköpas till vårt land i regel i
knopprika och blombara exemplar, vilka få
blomma och därefter merendels kastas bort
för att ersättas av nya nästa år, medan de
arter vi kalla ”rododendron” oftast leva och
växa till under flera år i våra trädgårdar.
Någon klar och bestämd gräns mellan de
båda grupperna finnes dock icke, i det att
många arter, resp, hybrider stå på gränsen
mellan städsegröna rododendron och
lövfällande eller städsegröna trädgårdsazaleor.
Släktets arter, särskilt många av de
nyinförda, ha sin bästa plats på eller invid
stenpartiet. Jorden iordningställes så, att ett
60—80 cm. djupt lager ifylles med hälften
ljungjord, % väl förmultnad lövjord och %
fin torvmull, vilket allt sammanblandas med
strid ren sand. Gödselämnen eller kalk få
icke förekomma utan jorden bör reagera
surt. Platsen måste vara väl dränerad, varm
och fri från högstående grundvatten. För
större och grövre arter eller hybrider, vilka
användas som buskageväxter,
iordningsstäl-les en liknande jordbädd, vilken dock bör ha
än större djup. På samma sätt bör jorden
även beredas, där de mer eller mindre
härdiga formerna av på bar kvist blommande
azaleor skola utplanteras för att kvarstå på
platsen. De för utplantering starkaste och
mest härdiga frilandsrododendron torde
vara R. catawbiense, ponticum och
Smirno-wii, vilka nog äro de arter, vilka kunna odlas
längst norr ut i vårt land.
Efterföljande artbeskrivningar kunna
näppeligen vara fullständiga utan
angivandet av de bot. karaktärerna. Detta skulle
dock föra för långt. De här nämnda arterna
ha enligt uppgift visat sig vinterhärdiga i
Göteborgs botaniska trädgård, där några
hundra arter provodlats. Där nedannämnda
arter äro av utpräglad städsegrön
rododen-drontyp, angives detta med ett (R.), där de
äro typiska vad man kallar azaleor med
ett (A.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
