Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Rosa
och dess rötter från krukklimpen. Under
första tiden efter utplanteringen luftas
huset sparsamt och beskuggas lätt mot solen.
Plantor och golv besprutas, så att det blir en
fuktig och frisk, tillväxten befrämjande luft
i huset. Luften hålles svavelmättad genom
att alla värmerör bestrykas med en välling
av svavelmjöl. När plantorna kommit i god
växt, toppas de in för att bli jämna och
samlade i växtsättet. De vattnas med
gödselvatten, varjämte jorden lätt övergödes med
fosforsur kalk och även, men mycket
sparsamt, med chilesalt. Nattemperaturen får
ej gå lägre än till 15°, och huset får på
inga villkor vara dragigt, ty då bli rosorna
ögonblickligen anfallna av mjöldagg, som,
väl innästlad, ej är så lätt att bli av med.
Först frampå sommaren kan rikligare
luft-ning ske, och plantorna tillåtas blomma.
Efter blomningen skäras de ned, sista
gången i sept., och i nov. böra de helt få vila.
De nedskäras då — i motsats till de
utomhus odlade, vilka skäras först på våren —
på stark och kraftig ved, som för
kommande säsong kan utveckla bästa möjliga
blomskott. Jorden gödslas återigen rikligt och
omgräves. Goda växthusrosor äro:
”Briar-cliff”, rosa; ”Columbia”, rosa; ”Europa”,
rosenröd; ”Florex”, laxrosa; ”Hadley”,
blodröd; ”Mad. Butterfly”, orange-rosa;
”Mrs F. R. Pierson”, karminröd; ”Ophelia”,
laxrosa; ”Roselandia”, guldgul;
”Rich-mond”, mörkröd; ”Souvenir de Claudius
Pernet”, guldgul, m. fl.
Rosor i krukor. De rosor, som äro
bestämda för drivning i krukor, vare sig
de inköpts eller blivit uppdragna av
sticklingar eller genom hemmaförädling, böra
ej vara för gamla; 1—3-åriga plantor anses
bäst. De inplanteras på hösten eller tidigt
på våren i passande krukor samt i en god,
lucker och fet jord. Vid inplanteringen
av-skäres med en skarp kniv alla svaga och
kraftlösa grenar tätt invid deras
utgångspunkt. Krukorna nedsättas i en tom
driv-bänkskast, som vid inträffande köld kan
täckas med luckor och löv. I brist på sådan
kast kan man övervintra de inplanterade
rosorna i vilken frostfri lokal som helst,
blott den är någorlunda torr, ljus och luftig.
Fram mot våren beskäras plantorna ss.
tidigare nämnts beträffande utomhusrosor men
med den skillnaden att krukrosorna
nedskäras hårdare än vad som är brukligt
utomhus. Två å tre ögon kvarlämnade på varje
gren är nog. När väderleken tillåter,
utflyttas de i det fria, där de ställas på ljus och
lugn plats. De hållas lagom fuktiga och
allteftersom de växa till givas de två å tre
gånger i veckan gödselvatten av latrin och
kogödsel. Alla blomknoppar som
framkomma första sommaren och hösten
avnypas utan barmhärtighet, så att plantorna
få samla all sin växtkraft på utbildandet
av starka och mogna årsgrenar, vilka till
den kommande drivningen skola lämna
blommande skott. Mot slutet av aug. eller
början av sept. böra grenarna vara
fullständigt mogna. Om så är förhållandet,
upptagas krukorna ur jorden och ställas på en
något beskuggad plats, varest de vattnas
helt sparsamt och medelst luckor eller
mattor skyddas mot ihållande regn.
Innan krukrosorna på vintern inflyttas i
värmen för att drivas, bortskär man de
genom krukans bottenhål möjligen utväxta
rötterna samt avlägsnar det översta
jordlagret i krukorna och ersätter detsamma
med ny, frisk och kraftig jord. Den
gammaldags metoden att blanda ren hästgödsel med
maltgrodd och låta detta brinna samman,
samt sedan därmed fylla på roskrukorna,
var av värde. Av brist på hästgödsel får nu
en med kalkpudrett starkt blandad fet jord
användas. Grenarna, av vilka man blott
bibehåller 4—8 av de starkaste, nedskäras mer
eller mindre, alltefter sortens natur och
tiden på vilken drivningen skall försiggå. De
längst uppåt grenarna sittande ögonen börja
alltid att växa tidigare och komma tidigare
med blommor än de längre ned sittande. Ju
tidigare man därför vill driva en krukros,
desto mindre beskär man grenarna. Om
krukrosorna alls icke beskäras, inträder alltid
en tidigare vegetation och följaktligen även
en tidigare blomning, men resultatet blir
också mindre jämna exemplar och smärre
blommor. Goda krukrosor äro: ”Captain
Christy”, vitrosa; ”Captain Hayward”,
kar-minrosa; ”Christine”, guldgul; ”Etoile de
Hollande”, mörkröd, ”Frau Karl Druschke”,
snövit; ”George Dickson”, högröd;
”Heinrich Münch”, rosa; ”Lady Pirrie”, laxgul;
”Mad. Ed. Herriot”, orangeröd; ”Magna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
