Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosularia - Rot, rötter - Rotangpalm - Rotbeskärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rot—Rotbeskärning
127
lika och mjukhåriga. Blommorna gula i glesa,
6—8 cm. långa kvastar; juli. R. pa’llida
Stapf (Umbi’licus p. Schott et Klotzsch),
Mindre As. 2 cm. långa, 0,5 cm. breda,
kör-telhåriga blad i rosetter, som tillsammans
bilda mattlika tuvor. Blommorna gulvita,
samlade i flocklika kvastar på 15—20 cm.
långa stänglar. Liknar en Sempervivum och
förekommer oftast under namn Umbidicus
chrysa’nthus Boiss. R. Sempervfvum Berger
(Cotyle’don S. M. B., Umbilicus S. DC.,
Se-dum S. R. Ham.), Kaukas., Mindre As.,
Liban., Palest. Mattbildande med 2,5—3 cm.
långa och 1—1,2 cm. breda, mjukt
körtel-håriga, rosettställda blad och sidoställda
10—20 cm. höga blomstänglar med lysande
karminröda, rörlika blommor;
försommaren. Andra arter äro R. linea’ta Berger och
R. serra’ta Berger, båda med röda eller
röd-lätta blommor. R. förökas genom delning
mycket lätt, men även genom frösådd. De
böra ha en varm, torr och skyddad plats på
stenpartiet, samt omsorgsfullt vintertäckas
med granris.
Rot, rötter, skiljer sig från skottet eller
stammen hos en växt, därigenom att den icke bär
blad eller blommor. R. består av huvudrot
(hos fröplantan ens. k. lillrot) och
sidorötter, vilka i regel tränga ned i jorden och äro
i spetsarna skyddade av en rotmössa. Det är
de bakom denna rotmössa sittande rothåren,
vilka uppsuga näringsämnen och vatten ur
jorden och som vid planteringar särskilt
böra skyddas såvitt som möjligt. Detta
primära rotsystem efterföljes i regel hos de
högre växterna av s. k. birötter, vilka
utgå från stammens nedre del och äro
mindre ömtåliga. Från dem utvecklas de s. k.
adventivknopparna hos många växter. P
ål-r o t är en av upplagrade näringsämnen
an-svälld huvudrot, ss. hos morot, rödbeta,
kålrot o. s .v. Understundom utbildas från
växtens delar ovan jord rötter och kallas då
alltefter sina uppgifter för luftrötter,
som hos många epifyter, häftrötter,
som hos murgrönan m. fl., klätter - och
stödjerötter, som hos vissa Ficus,
styltrötter, som hos pandanacéerna,
o. s. v. Se även Rotstock.
Rotangpalm, se Calamus.
Rosmarinus officinalis.
Rotbeskärning företages vanligen vid
omplantering av vedartade växter. Alla
avhuggna eller på annat sätt skadade rötter skäras
rena, och rötter som äro onödigt långa för att
bekvämt gå ned i planteringsgropen kortas
in. Snittet göres icke större än nödvändigt,
men då det är svårt att skära alldeles
vinkelrätt över roten, sättes kniven till
underifrån och den något sneda ytan kommer då
vid planteringen att vända nedåt. Där
rotkronan är väl förgrenad och rötterna ligga
tätt, bör man skära dem på något olika
längd. Nya smårötter växa nämligen fram
omedelbart ovan snittet, och dessa bli då
bättre fördelade om man skurit av
huvudrötterna något olika. Smårötter äro alltid
önskvärda men kunna ibland uppträda i
sådan mängd att de direkt äro
samman-spunna eller sammanfiltade och kunna då
icke fördelas vid planteringen utan pressas
i stället ihop till klumpar, som mögla eller
ruttna. Sådana smårötter böra delvis
avlägsnas. Åsikterna om huru mycket man
bör korta in rötterna vid plantering äro
mycket delade och en amerikan vid namn
Stringfellow rekommenderade vid
sekelskiftet att korta in rötterna till endast
några cm. och sedan vid planteringen
stampa till jorden mycket hårt. Man skulle
behöva mindre gropar, men ansåg även att
träden genom sådan hård beskärning skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
