Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scolopendrium - Scolymus - Scopolia - Scorpiurus - Scorzonera - Scrophulariaceae - Scutellaria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Scolymus—Scutellaria
Seolopendrium vulgäre var. undulatum. Foto Isaksson.
ma murar eller in i mörka bergsklyftor, där
de bäst trivas i humusblandad, sand- och
kalkbemängd lerjord. Där de en gång vuxit
till, övervintra de lätt, men att börja med
äro plantorna rätt kinkiga.
ScoTymuS L. (Compositae), guldtistel. 3
arter i Medelhavsl. Starkt greniga och
taggiga, mörkröda tistlar med tjocka rötter.
S. hispa’nicus L. har ljusa fläckar och
talrika taggar på bladen, samt gula blommor.
Dess rötter äro ätbara och likna haverrot
(se d. o.) men lära i våra nordl. länder bli
alltför träiga och onjutbara. Kan användas
på varma platser i den större parken.
Scopozlia Jacq. (Solanaceae). 4 arter i Eur.
och As. Fleråriga växter med krypande
rotstock, glatta blad och hängande
klocklika blommor. Giftiga. S. carnioTica Jacq.,
Mellaneur., blir 30—50 cm. hög med
upprätta stjälkar och skaftade, helbräddade,
ovalt äggrunda blad och bruna blommor på
tunna skaft från bladvecken. Även
beskriven under namnen Atro’pa c. Scop. och
Hyoscy’amus Scopo’lii L. S. förökas genom
delning och planteras i humusrik, mjuk jord.
ScorpiuTllS L. (Leguminosae), Medelhavsl.
Ett antal ettåriga örter med egendomligt
formade frukter, mest lika fjärilslarver. S.
vermicula’tus L. förekommer i Engl. odlad
som ”caterpillarplant”, d. v. s.
kålmaskväxten. Har intet prydnadsvärde. Sås direkt på
växtplatsen.
ScorzoneTa L. (Compositae). Omkring 100
arter mjölksaftiga örter i Eur. och mell. As.
Härav odlas på stenpartier några fleråriga
arter med grässmala blad och rätt vackra
blomkorgar, hos S. arista’ta Ram., Alperna,
Pyren., gula, ofta med röda streck på
utsidan, hos S. purpu’rea L., Eur., Sibir., ljust
violetta och hos S. ro’sea W. et K.
rosenröda. S. måste förökas genom frösådd i
krukor. De unga plantorna utsättas med
kruk-klimp på ljus och solig plats på stenpartiet.
S. hispa’nica L., se S k o r z o n e r a.
Scrophularia’ceae, lejongapsfamiljen,
omfattar nära 2 800 arter i trop. och temp.
länder. Flertalet äro örter, några halvbuskar
och mycket få vedväxter med strödda,
motsatta eller kransställda blad utan stipler.
Blommorna äro oftast läppformiga, med
mer eller mindre öppet svalg. Några av
familjens arter lämna värdefulla läkemedel,
framför allt Digitalis, men ock Verbascum,
Veronica och Gratiola. Många av familjens
släkten tillhöra våra bättre prydnadsväxter,
flertalet för fritt land men också en del för
inomhusodling. Utomordentligt formrika
äro framför allt Antirrhinum och
Calceo-laria, lejongap och toffelblommor, vilka
varit föremål för flitigt förädlingsarbete
och nu odlas i de skönaste trädgårdsformer.
Följande till familjen hörande släkten
finnas här beskrivna: Alonsoa, Ambulea,
Ange-lonia, Antirrhinum, Bacopa, Calceolaria,
Celsia, Chelone, Chaenostoma, Collinsia,
Diascia, Digitalis, Erinus, Gratiola,
Heben-streitia, Leptandra, Linaria, Lindenbergia,
Maurandia, Mazus, Mimulus, Nemesia,
Nyc-terinia, Paederota, Paulownia, Penstemon,
Phygelius, Rehmannia, Rhodochiton,
Russe-lia, Sibthorpia, Synthyris, Tetranema,
To-renia, Verbascum, Veronica, Wulfenia.
Scutella’ria L. (Labiatae). Mellan 90 och
100 arter örter eller halvbuskar med vackra
blommor i toppställda axlika samlingar eller
parvis från bladvecken, blå, vita eller röda.
Mycket trevliga stenpartiväxter, som även
kunna användas till infattningar på soligt
men ej för torrt läge. Följande arter äro
fleråriga växter för fritt land: S.
al-pfna L., Alperna. 10—12 cm. hög,
tuvbil-dande, med nedliggande, rotslående grenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
