Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taxaceae - Taxodium - Taxus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Taxodium—Taxus
289
buskar med ofullkomliga kottebildningar
och bär- eller stenfruktlika frön inom ett
köttigt fröhylle. Bladen sitta strödda och
äro vanligen barrlika. Vildväxande, ehuru
sparsamt, i vårt land är idegranen, Taxus
baccata. Av familjens 9 släkten odlas arter
av Cephalotaxus, Phyllocladus, Podocarpus,
Taxus och Torreya.
Taxodium Rich. (Pinaceae), sumpcypress.
4 arter träd med oregelbundet strödda
grenar, som äro försedda med små bladiga
sidoskott, som på vintern falla helt av. I vårt
land odlas T. dfstichum Rich., s.ö. Nordam.
I sitt hemland når detta träd betydande
dimensioner men blir i Sydsv. blott ett 7—10
m. högt, lummigt och vackert träd, vars
par-bladigt ställda, mjuka, korta och platta barr
på hösten färga sig vackert gulbruna, innan
de jämte de små kortskotten falla av. Ehuru
benämnd ”sumpcypress” är det ingalunda på
fuktig jordmån växten trives åtminstone i
vårt land utan fastmer på torr och varm
jord i skyddat läge. Under uppväxtåren bör
den vintertäckas över rötterna. Ett stort,
vackert exemplar finnes i Alnarps trädgård.
Var. pe’ndula är utmärkt vacker men än
mer ömtålig.
Taxus L. (Taxaceae), idgran. Enligt
somliga förf, omfattar släktet en enda men
högst varierande art, enligt andra förf. 6
arter i den nordl. zonen. I vårt land odlas T.
bacca’ta L., Eur. (Sv.), Nordafr. och v. As.
Den vanliga idgranen bildar merendels
stora, yviga buskar, mera sällan träd. Dess
barr äro platta, trubbiga, mörkt glänsande
gröna på översidan, ljusare på undersidan
och utgå vanligen regelbundet på båda sidor
om skottet. Fröna äro gömda i ett köttigt
fröhylle, likt små röda bär. Föga fordrande
på jordmån, sol eller läge i övrigt. Arten
användes som buskageväxt under det att dess
varieteter i regel planteras fristående.
Sådana äro: var. adpre’ssa, helt utåtriktade,
täta och oregelbundna grenar och korta
trubbiga täta barr; var. adpre’ssa ere’cta
(stricta) är däremot av reslig pelarformig
byggnad; var. a’urea har guldgula barr, i
synnerhet om den planteras på fullt soligt
läge; var. Dovasto’nii har upprätta
stammar men långt nedhängande grenar och
Taxus baccata med frukter.
bildar en yvig buske, vars rikliga röda bär
vackert sticka av mot det synnerligen
mörka bladverket; var. Dovasto’nii
a’ureo-varie-ga’ta liknar föregående men har barren
brokigt gula och gröna; var. eleganti’ ssima
är kraftig och har glänsande gula unga
grenspetsar; var. ere’cta, upprätt växt med
slanka upprätta grenar och smalare och
mindre barr än hos arten; var. ericoi’des,
synnerligen fina och smala barr och upprätt
växt; var. fastigia’ta, den bästa och
allmännast odlade med pelarlikt upprätt
växtsätt, med mörkgröna barr, som äro spiral-
Taxodium distichum. Foto Hzn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
