Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tilia - Tiliaceae - Tillandsia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
Tiliaceae—Tillandsia
diga. Som underarter till denna omnämnas
de i plantskolekatalogerna upptagna
stor-bladiga sorterna: T. begonifodia, T.
macro-phy’lla och T. stella/ta. T. Mo’ltkei Späth är
en även under namn T. specta’bilis Dipp.
odlad hybrid mellan T. glabra och T.
petio-laris. Kraftigt och storväxt träd med
ut-åthängande grenar och mycket stora
mörka blad, på undersidan blågröna. T.
petio-la’ris Hook f. (T. alba K. Koch, T.
america’-na L. var. pe’ndula), s.ö. Eur., Västas.
Högväxt art med starkt utåt- och
nedåthängan-de grenar samt långskaftade, nästan runda,
vid basen svagt hjärtlika, glatta, mörka
blad, vilka på undersidan äro svagt
vitlud-diga. Blommar först i slutet av aug. med
starkt doftande rika blommor. T.
platyphy’1-la Scop. (T. grandifo’lia Ehrb.), storbladig
lind. Eur. (Sv.). Särdeles regelbundet byggd
grenkrona med uppåtsträvande grenar och
med håriga unga skott, bladskaft och
bladundersidor, samt även håriga på bladens
översida innan de fullt utvecklats. Bladen
snett hjärtlika. Blommar redan i mitten av
juli. Jämte T. cordata och T. vulgaris den
mest planterade linden för stadsgator och
alléer. Var. a’urea har guldgula unga
grenar; var. pyramida’lis har en utpräglat
smal pyramidform; var. rubra (var
coral-li’na) har glänsande röda unga kvistar och
var. vitifodia har svagt treflikiga blad. T.
tomento’sa Moench (T. arge’ntea Desf.),
ungersk silverlind. S.ö. Eur., Västas. Stort
träd med vackert bred och rund grenkrona,
frodigt växande. Bladen äro rundade med
ena halvan betydligt större än den andra,
något läderartade, glatta och mörka på
översidan men tätt gulaktigt luddiga på
undersidan. Blommar mycket sent och rätt
sparsamt. T. vulga’ris Hayne (T. holla’ndicahort.,
T. interme’dia DC.), s. k. vanlig lind. Eur.
(Sv.). Är troligen en bastard mellan T.
cordata och T. platyphylla, och blir ett stort
pyramidformigt träd med helt gröna, glatta,
nästan liksidiga blad, endast svagt håriga
på undersidan vid nervvinklarna.
Blommorna äro fint doftande och slå ut någon vecka
senare än hos den storbladiga linden. En
var. padlida har särskilt kraftig, upprätt
växt och mörka blad.
T. uppdrages av under minst ett, ofta ett
och ett halvt år stratifierat frö och de unga
fröplantorna äro synnerligen frostömma,
varför de under sina första år helst måste
övervintras frostfritt. De mest använda
lindarna, ss. T. platyphylla och T. vulgaris,
förökas allmänt genom avläggning. Samma
är förhållandet med varieteterna, varjämte
dessa även förädlas på stammar av T.
cordata och T. platyphylla. Se vidare
Avläggning och Träd skola. (Hzn.)
Sjukdomar. Lindkräfta
(Pyreno-chaeta pubescens). Runda, ganska djupa
in-sänkningar i barken på yngre träd. Genom
sammanflytande av flera angreppshärdar
kan barken runtom en hel gren förstöras,
varvid den ovan belägna delen dör.
Sjukdomen bekämpas genom avlägsnande av
angripna delar eller renskärning av de
enskilda härdarna och tillslutning av såren med
ympvax, oljefärg e. dyl. Bladfallsjuka
(Gnomonia tiliae). Bruna, mörkkantade
fläckar på bladen, särskilt vid kanterna och
utefter de större ådrorna samt på bladskaft
och unga skott; tidig bladfällning, ofta
redan på försommaren. Sjukdomen uppträder
vissa år elakartat, särskilt i
gatuplantering-ar. Det fallna lövet bör hopsamlas och
brännas; i plantskolor förordas besprutning med
kopparpreparat vid lövsprickningen. R ö d
-v å r t s j u k a, se d. o. Th. Lf s.
Skadedjur. Frostfjärilar (se d. o.),
Gallkvalster, se under
Gallbildningar.
Tilia’ceae, lindarnas familj, omfattar c:a
70 arter, huvudsakligen vedväxter, sällan
örter, med i regel spiralställda, hela eller
flikiga blad med stipler. De höra hemma i
varma länder och endast ett fåtal i de temp.
Flera arter Tilia och Corchorus lämna ett
långt och segt bast och flera arter, t. ex. av
Berrya m. fl., lämna ett högt uppskattat
hårt virke. Utom lindarna, Tilia, vilkas
stora betydelse som allé-, gatu- och
parkträd i temp. länder är välkänd, odlas arter
av Entelia och Sparmannia, som i vårt land
äro storbladiga växthus- och rumsväxter.
Tilla’ndsia L. (Bromeliaceae), trop. Am.
Omkring 250 arter intressanta epifyter från
Amerikas trop. skogar, där de växa på
friska eller halvt förmultnade trädstammar,
från vilka vissa arter hänga ned som lång
grå mossa, särskilt T. usneofdes L., i
hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
