Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tritoma - Tritonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tritoma—Tritonia
329
Tri’toma Ker, se Kniphofia.
Trito’nia Ker (Iridaceae), montbretia.
Syd-afr. Omkring 18 arter örter med löklika
knölar och smalt svärdlika eller
lansettlika, i kanterna ofta vågiga blad, och gula
eller röda blommor, sittande i tvåradiga
klasar och försedda med var sitt högblad.
Blomstjälkarna styvt upprätta, ofta
greniga. De i trädgårdarna odlade T., oftast
benämnda Montbre’tia Red. och Croco’smia
Planch., äro hybrider av sällan odlade
arter inom släktet, och äro synnerligen
användbara både till rabatter och grupper
liksom ock till snitt. T. a’urea Poppe
(Cro-co’smia a. Planch.), Natal, Kafferlandet,
blir 40—50 cm. hög med tvåkluvna,
upptill greniga, nedtill bladiga stjälkar på
vilka blommorna äro glest, tvåradigt
sittande, saffrans- eller guldgula. Var.
impe-riaTis har större blommor än arten och var.
macula’ta har inuti brunfläckiga blommor.
T. Po’ttsii Benth. et Hook. (Montbre’tia P.
Bak.), Sydafr., blir 90—120 cm. hög och har
30—50 cm. långa, greniga, 12—20-blommiga
blomkvastar med stora, guldgula, på
yttersidan tegelröda blommor. Av dessa båda
arter och några fler ha framställts de
hybrider, vilka odlas under namn T.
crocosmii-flo’ra Voss (Mcmtbre’tia c. Lemoine). Dessa,
vilka blomma från mitten eller slutet av
juli tills frosten kommer, variera i höjd
från 60 till 100 cm. och finnas i klart röda,
gula och orangefärger. Vackra sorter äro:
”Germania”, storblommig, djupt och
glödande orangeröd; ”Fire King”,
småblom-mig, tät, lysande röd; ”King Eduard”,
storblommig, gul med brunt; ”Fleure jaune”,
lågväxt, gul, bra till kantväxt; ”Lady
Ha-milton”, helt gul; ”Rosea”, blekröd;
”Nigri-cans”, metallskiftande brunt bladverk och
gula blommor; ”Prometheus”, den mest
storblommiga av alla, orangefärgad med
rött inåt svalget; ”Vesuvius”, mörkt
blodröd, o. s. v. Av arter för övrigt kunna
nämnas: T. flava Ker, helt gula blommor; T.
linea’ta Ker, utåthängande blomstjälkar
med några få halmgula, fläckiga och
strim-miga blommor; T. securi’gera Ker med stora
klart gulröda blommor, m. fl., alla dock
sällan odlade.
Tritonia crocosmiiflora.
T. förökas genom frösådd eller
fråndel-ning av de rätt rikt förekommande
sido-knölarna. Trädgårdssorterna, de s. k.
mont-bretiorna, förökas genom sidoknölar och
uppdragas i och för export i stora mängder
i HolL, varifrån erhållas kraftiga blombara
knölar. Vare sig knölarna sålunda äro
importerade eller hemmaodlade behandlas de
ungefär som gladiolus men sättas 3—5 i
varje kruka. T. fordra för att utveckla sig
väl ett soligt och varmt läge och sandrik
jord, som bör vara mer torr än fuktig. Sedan
plantorna vuxit upp i krukorna till 12—15
cm. höjd, utplanteras de med orubbade
rotklumpar, varefter det är klokt att strö ett
6—8 cm. tjockt lager gammal, brunnen,
harpad hästgödsel på jorden mellan plantorna.
De hålla härigenom sina blad friskare hela
eftersommaren och blomma längre och
rikare samt mogna sina nya knölar bättre.
I Skåne kunna de småblommiga T.
övervintra utomhus under ett gott lager löv. De
bli dock ingalunda härigenom bättre än
sådana, vilka upptagits på hösten och
behandlats som ovan sagts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
