Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tunica - Tuppkam - Turbanlilja - Turnera - Turneraceae - Tusenfotingar - Tusengyllen - Tusensköna - Tussilago Farfara - Tvestjärten, vanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tunica—Tvestjärten
361
Tu’Ilica Scop. (Caryophyllaceae). Omkring
20 arter örter i Medelhavsl. och Mellaneur.
Av dessa odlas endast T. Saxffraga Scop.,
Alperna, som är en 25 cm. hög, spenslig,
glatt, perenn växt med nedliggande grenar,
spetsiga, mycket smala, nästan syllika blad
och skära eller blekt röda små blommor i
rikt greniga samlingar. Var. flore pleno
har fyllda, rosenröda blommor. Arten
förökas genom frösåd i fat eller kallbänk;
va-rieteten genom delning eller sticklingar.
Solig plats på stenparti eller som kantväxt.
Tuppkam, se Celosia.
Turbanlilja, se Lilium chalcedonicum.
TuTnera L. (Turneraceae), trop. och
sub-trop. Am. 57 arter träd, buskar, halvbuskar
eller örter, av vilka bl. a. odlas, ehuru sällan,
T. ulmifo’lia L., Mex. Buske med
strävhåriga, ovala blad och ansenliga gula
blommor. Förökas genom sticklingar eller
frösådd och odlas i varmhus.
Turnera’ceae är en familj, som står nära
passionsblommornas, Passifloraceae, och
omfattar mer än 100 arter örter och
ved-artade växter med spiralställda, tandade
eller flikiga blad och ensamma eller i klase
samlade blommor från bladvecken. Odlade
äro några få arter av Turnera.
Tusenfotingar äro lätt igenkännliga,
långsträckta djur med ett mycket stort antal
benpar på buksidan. Allmänna äro de svarta
Julus-arterna, vilka när de blottas vid t. ex.
grävning i jorden rulla hop sig i spiral. De
kunna bli 20—30 mm. långa. Viktigare än
dessa är den fläckiga tusenfotingen
(Blaniu-lus guttulatus), vilken blott blir c:a 15 mm.
lång, och som är blekröd med karminröda
fläckar på sidorna. Denna är allmän i
trädgårdsjord och gör ibland skada genom att
förtära innehållet i större frön av ärter,
bönor, gurkor, majs m. m. Djuren trivas bäst
på något fuktig och på multnande
växtämnen rik jord. Kalkning av jorden är ett till
en viss grad förebyggande medel och lämpar
sig bäst på fritt land. I växthus kan jorden
behandlas med nikotinhaltiga vätskor och
desinficeras med kolsvavla. A. T.
Tusengyllen, se Erythraea.
Typha latifolia. Foto Baner.
Tusensköna, se Bellis.
TllSSila’gO Fa’rfara L. (Compositae),
häst-hovsört. Släktets enda art. Av detta
besvärliga ogräs, som trives bäst på god, tung och
mustig jord, finnes en gulbrokig varietet,
T. F. var. variega’ta, som någon gång odlas.
Om T. nfvea Hoppe, se Petasites n.
Tvestjärten, vanliga (Forficulaauricularia),
är en allmänt förekommande insekt. Hanen
har en starkt krökt, honan en mera rak
”tång” i bakändan. T. har stora flygvingar,
vilka då de ej användas vikas ihop och
döljas under de små täckvingarna, som blott
täcka en ringa del av bakkroppen. Dessa
insekter äro ljusskygga och därför endast
nattetid i full verksamhet. De leva både av
animaliska och vegetabiliska ämnen, gömma
sig gärna i stora blommor och skada då
dessa på olika sätt. I polyantharosor kunna
de träffas massvis under försommaren och
gnaga då huvudsakligen på
befruktningsdelarna och kronbladens basala delar. På
blomkål gömma de sig i huvudena och
miss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
