Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulmus - Umbelliferae - Umbilicus - Underblomster - Underfamiljer - Underlag - Undersläkten och artgrupper - Undervisningsanstalter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
Umbelliferae—Undervisningsanstalter
Umbelliferae: en umbellat med ovanlig flockbyggnad
(Trachymene coerulea).
tigt eller tämligen långsamt; i förra fallet
inträder plötsligt hoprullning och hastigt
förtorkande av bladen, i det senare blir
lövverket glest, bladen mindre och
lövfällningen tidigare, varjämte kvistarnas spetsar bli
egendomligt krökta. Angreppet börjar
vanligen på enstaka grenar och sprider sig
efter hand genom hela kronan. Unga träd
kunna dö på kort tid, äldre stundom först
efter flera år. Viktigt för diagnostiken är
att veden i de sjuka grenarna är
genomdragen av mörkbruna strimmor i grenens
längdriktning. Sjukdomen upptäcktes först 1919
i HolL, men har sedan befunnits vitt spridd
i många europeiska länder samt i Nordam.
I Sv. är den ännu ej funnen. Införsel av
plantor av alm o. a. växter av fam.
Ulma-ceae är i vårt land förbjuden. Hänvändelse
bör genast göras till Statens
växtskydds-anstalt om sjukdomen misstänkes
förekomma. Röd vårts juka och V i s s n e
-s j u k a, se d. o. Th. Lfs.
Umbelliferae, umbellater, umbelliférer,
eller flockblomstriga växter. Denna i tre
underfamiljer uppdelade växtfamilj omfattar
mer än 2 600 arter ett- eller fleråriga örter
med pålrot eller rotstock, från vilken
uppskjuter en ihålig, i leder avdelad stam med
spiralställda blad, oftast med stor
stjälk-omfattande, ibland uppblåst slida och stor
en till flera gånger flikig eller parbladig
bladskiva. Blommorna äro samlade i enkla
eller sammansatta flockar (någon gång i
huvud) i stjälkarnas spetsar, vilka flockar ofta
äro omgivna av ett allmänt eller flera
enskilda svepen (högblad). Arterna växa i temp.
länder; många äro vilda i vårt land. Några
arter äro högst värdefulla näringsväxter,
ss. morot, palsternacka, rotpersilja, selleri
m. fl., varjämte många arter äro
uppskattade kryddväxter, ss. anis, dill, fänkål,
kummin, persilja m. fl. I trädgårdarna odlas
dessutom för prydnads skull arter av:
Arch-angelika, Astrantia, Athamantha,
Chaero-phyllum, Eryngium, Ferula, Foeniculum,
Haquetia, Heracleum, Imperatoria,
Ligusti-cum, Meum, Molospermum, Myrrhis,
Peuce-danum och Trachymene, se d. o.
UmbHicuS DC. (Crassulaceae), Medelhavsl.
Omkring 16 arter örter, mycket lika
varandra, växande på murar, i bergsskrevor, på
gamla tak o. s. v., där de under den fuktiga
årstiden skjuta upp blad och blommor för
att under den torra och varma tiden vissna
ned och endast leva kvar med sina knöllika
rötter. Bladen äro i allmänhet tunna och
hjärtlika utmed stjälkarna för att vid
rothalsen bli tjockt köttiga med skålformig
översida. I kallhus odlas U. horizontaTis
DC. (Cotyle’don h. Guss.) med grönvita
blommor i lång klase; U. pendulfnus DC.
(Cotyle’don p. Batt.) med hängande
grönvita blommor. På sommaren, medan de vila,
ställas plantorna utomhus i full sol och
skyddade mot regn. På hösten, senast i sept.,
tagas de in och vattnas upp för att börja
växa. Om andra arter, se Rosularia.
Underblomster, se Mirabilis.
Underfamiljer, se Växtsystematik
och Förteckning I i slutet av denna
volym.
Underlag, se Grundstammar.
Undersläkten och artgrupper, se V ä x t
-systematik och Förteckning II
i slutet av denna volym.
Undervisningsanstalter. En elementär
undervisning i trädgårdsskötsel bör enligt
folkskolestadgan bedrivas vid landets folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
