Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Veronica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
Veronica
Veronica repens.
talis MilL, Orient. Omkring 15 cm. hög med
nedliggande och uppstigande stjälkar samt
grågröna blad och djupt blå blommor; maj
—juni. Trives bäst på mycket torra lägen;
en av de bästa krypande arterna. V.
pro-stra’ta L. (V. rupe’stris hort.), Mellaneur.,
har nedliggande och uppstigande grenar
med smala, jämbrett lansettlika blad och
vackra, lysande ljusblå blommor i rika
klasar från bladvecken; maj—juni. En präktig
infattningsväxt som även bildar täta tuvor
av vegetativa skott. Flera varieteter finnas,
däribland en vit, alba. Hit hör även den som
självständig art odlade V. repens DC. (V.
tene’lla Viv.), Korsika. Endast ett par cm.
hög, bildar täta, vida, gräsgröna mattor,
i maj—juni täckta av otaliga små blåvita
blommor. Endast för stenpartier och helst
i något skuggigt läge. V. saxa’tilis Scop.
(V. fru’ticans Jacq.), Eur. (Sv.). Tuvig, 10
—15 cm. hög med nedliggande stjälkar och
ljusblå, vackra blommor i axlika klasar;
juni—aug. För stenpartier. V. spica’ta L.,
Eur. (Sv.). Huvudarten blir 15—25 cm. hög,
har lansettlika, fint sågade blad och täta
toppax av himmelsblå blommor. Var. ro’sea
har rosafärgade blommor och var. alba vita.
V. Te’ucrium L., Eur. 40—50 cm. hög med
slanka stjälkar, som icke bära upp sig
själ
va, varför de böra bindas upp. Bladen
äggrunda, grovt sågade; blommorna violblå i
klasar från bladvecken. Var. latifo’lia är 60
—70 cm. hög och har bredare blad; var.
Treha’nü är lägre och har mer kompakt
växtsätt samt gulgröna blad. V. virgfnica
L., se L e p t a n d r a. Ovannämnda V.
förökas lättast genom delning men kunna även
förökas genom sticklingar, som tagas på
sommaren och stickas i krukor, vilka i
början ställas ned i slutet och skuggat
bänkfönster. De rena arterna kunna även sås av
frö i krukor eller fat och därifrån utskolas
på skyddad plats i det fria.
V. för kallhus och u t p 1 a n t e
-ring: Här nämnda arter härstamma från
Nya Zeeland och odlas ungefär som
nyholländska växter i ljusa kallhus under
vintern, men sättas ut i det fria under
sommaren. V. Anderso’nii Lindl. et Paxt. anses
vara en form, eventuellt hybrid, av V.
salici-folia. Endast var. variega’ta odlas och har
avlånga, lysande vitbrokiga blad och
violblå blommor i långa spetsiga ax från
bladvecken; juli—sept. Är en förträfflig
utplan-teringsväxt, användbar i blandade
sommarrabatter. Uppdrages vanligen som
enstämmiga exemplar på 30—40 cm. höjd och blir
då alltid vackrast. V. diosmifolia R. Cunn.
30—40 cm. hög, tät buske med små, smalt
lansettlika, korsvis motsatta blad och ljust
lilafärgade blommor, samlade i runda,
få-blommiga, något greniga ax i toppen av
grenarna. V. ellfptica Forst. är en i sitt
hemland 6 m. hög, myrtenlik buske med små
hårda, elliptiska blad och vita eller rödlätta
blommor i glesa ax från bladvecken. V.
Hul-kea’na F. Muell. 0,5—1 m. hög och kraftig
buske med ovala, mattgröna, läderartade
blad på undersidan rödlätta, och långa
topp-ställda, greniga ax av blekt lilafärgade
blommor; april. V. salicifo’lia Forst. f.
Bildar flera m. höga, ranka buskar med smala,
glänsande, långa blad och täta ax av ljust
violetta blommor från bladvecken;
sensommaren. V. specio’sa Cunn. är en storväxt,
från 0,5 till 2 m. hög, rikt grenig buske med
stora, omvänt äggrunda, köttigt
läderartade, gröna blad och mörkt violblå blommor
i täta, sidoställda ax. Av denna art finnas
flera varieteter och en del hybrider med
andra arter. De odlas merendels under namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
