- Project Runeberg -  Svenskt trädgårdslexikon / III. Picea - Öronviveln /
390

(1938) [MARC] With: Axel Holzhausen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viburnum - Vicia - Vicker - Victoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

390

Vicia—Victoria

Viburnum utile med ansatta blomknoppar på vintern.
Foto Krook.

mar i maj—juni. Smärre exemplar passa
förträffligt till odling i ej för varma
boningsrum, även till drivning i temp. och
ljusa växthus, då blommorna komma fram
redan på vintern. Var. Froebe’lii är tät och
jämn med ljusa blad och rent vita blommor;
var. compa’ctum nanum är mycket tät och
kompakt samt blommar rikt; var. lu’cidum
(var. grandiflo’rum) har såväl större blad
och blommor som större samlingar än
huvudarten men är ej så rikblommig och ej
heller så tidigt blommande; var. strictum
är upprättväxande; var. variega’ tum har
brokiga blad. Förökning av såväl art
som varieteter sker mycket lätt genom
sticklingar av unga skott på våren. De sättas
på svag undervärme och utplanteras fritt
på bänkar, sedan de rotat. I aug.
inplanteras de i krukor och övervintras första året
ljust i 4—5° värme.

Drivning av V. Härtill användes
huvudsakligen V. Opulus sterile (se
ovan). De behandlas alldeles som syrener
men tåla icke fullt samma värme utan bli
vackrare, om de hållas i 12—15° värme,
fuktigt och ljust. Om plantorna
varmvatten-behandlas kan drivningen påbörjas i medio
av dec., eljest ej gärna före jan. Även V.
tomentosum sterile och den icke
härdiga V. macroce’phalum Fort. v. steri’le
med 20 cm. stora bollar av vita blommor
samt V. Carlesii ge gott resultat vid
drivning på nyåret och tidiga våren. Se
vidare Drivning. (Hzn.)

Skadedjur. Bladlöss (se d. o.).
Olvonbaggen (Galerucella viburni) är
en 5—6 mm. lång, oval, gulbrun skalbagge.
Larverna äro på ryggen klädda med tätt
ställda mörkfärgade vårtor. De livnära sig

av olvonbuskarnas gröna delar, och honan
lägger på hösten sina gula ägg i gropar, som
hon gnager på årsskotten. Till skydd täcker
hon över äggen med gnagspån blandade
med mörkt sekret eller exkrementer. Denna
insekt bekämpas lätt genom besprutning
med arsenik- eller nikotinhaltiga medel
samt genom bepudring med derrispulver.

A. T.

Vi cia L. (Leguminosae), vicker. 150 arter
klängande eller utbredda, nedliggande örter,
spridda över hela världen. Som
trädgårdsväxt odlas V. villo’sa Roth, luddvicker, Eur.
(Sv.), som blir 1,5 m. hög, täthårig och
luddig, med vackra violblå blommor i täta
klasar från bladvecken. Trivs på mager och
sandig jord och sås direkt på växtplatsen i
april—maj. En utmärkt vacker och
värdefull form, eventuellt hybrid, av denna är
V. hy’brida, ”Schneewehe”, som blir 2 m.
hög, frodigt växande, och har stora vita
blomklasar. Sås helst i krukor i april och
utplanteras med orubbade krukklimpar i
slutet av maj på god men lätt och sandig
jord. Denna liksom arten äro vackra att
använda till beklädnad av staket eller
väggar, i vilket senare fall de böra beredas
stöd. Även som fristående pyramider i
gräsplanen, varvid 4 å 6 plantor planteras intill
fyra tonkinkäppar, som bindas ihop upptill.
Andra mycket användbara arter äro V.
oro-boi’des Wulf. 30—60 cm. hög, ljusgul, och
V. uniju’ga A. Br. 20—40 cm. hög,
purpurviolett.

Vicker, se Vicia.

VictoVia Lindl. (Nymphaceae). 2 arter
mycket storväxta näckrosor i Sydam., där de
företrädesvis växa i lugna vikar av
Amazonfloden och dess bifloder eller i med
floderna förbundna laguner, vilka under den
torra årstiden delvis torka ut. Av de båda
arterna V. cruzia’na D’Orbigny och V.
re’-gia Lindl. är den sistnämnda, som är något
mer storbladig än den första, den ståtligaste
av alla vattenväxter och har runda, flytande,
platta blad, som kunna bli 2—3 m. i diameter
och ha vinkelrätt uppåtböjda, omkring 10
—20 cm. höga kanter. Dessa bladkanter äro
vid nedre delen perforerade, så att
regnvatten o. dyl? genast rinner ut. Meningen med
denna kant tycks således vara att hålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jun 6 16:19:36 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtglex/3/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free