Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ympning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ympning
441
Ympning är en förökningsmetod, som har
stor användning vid uppdragning av
fruktträd, parkträd, diverse prydnadsträd,
barrträd etc. Vid förädling av fruktträd
användes i allmänhet, åtminstone i s. och mell.
Sv., okulering (se d. o.), men uppåt
landet ger Y. ett säkrare resultat, och på
stammar, där okulering misslyckats, använder
man på våren Y. för komplettering. Då vid
okulering endast ett öga av ädelsorten
förenas med grundstammen, sätter man vid
Y. i stället i en hel liten kvist av
ädelsortens ettårsskott. Kvisten skäres till på
2—4 ögon och passas in i grundstammen
på olika sätt enligt nedanstående metoder.
Den bindes fast med bast och alla
sårytor och insnitt smetas över med ympvax
(se d. o.). Kvistar, som skola användas för
Y. (ympkvistar), tagas av fullt friska och
namnsäkra träd. Endast fullt mogna
årsskott kunna användas och avtagas i dec.
—jan., buntas samman och etiketteras noga
och förvaras så, att de skyddas mot för
stark frost, temperaturväxlingar,
uttork-ning etc. Sval källare, snöhög och isdös äro
lämpliga förvaringsplatser. Skarv- eller
läggympning användes med fördel när
ympkvist och grundstam äro lika eller i det
närmaste lika starka. Kvisten skäres till
med ett 2—3 cm. långt snitt, och ett
motsvarande snitt göres på grundstammen. De
båda snittytorna fogas samman och bindes
(fig. 1). Man kan även använda denna metod
utan att skära av stammen. Ett ympkvisten
motsvarande spån skäres av på
grundstammen och kvisten passas intill och bindes
(fig. 2). När den vuxit fast, skär man av
grundstammen vid a. Ofta göres en
inskärning, ett hak, i kvisten och ett motsvarande
i grundstammen, detta för att kunna sätta
fast kvisten medan man binder. Sättet
kallas hakympning (fig. 3). Även på icke
avskuren stam (fig. 2) användes
hakympning. Triangulering eller
getfotsymp-ning användes, där grundstammen är
betydligt grövre än ympkvisten. Stammen
Fig. 3. Hakymp.
Fig. 1. Skarv- eller läggymp.
Fig. 2. Läggymp pä icke avskuren
stam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
