Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - C. af Wirsén: Clas Livijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67 CLAES LIVIJN.
från auditörsbefattningen samt om tillträde till arkivema i och för
utgifvande af ett arbete i krigslagfarenhet. Från nämnde
befattning tog han afsked år 1817, och följande året
befordrades han till krigs|justitiarie i kongl, krigshofrätten. Under
åren 1815 och 16 var han medarbetare i tidningen Lifvet och
Döden samt år 1816 i Läsning till utbredande af medborgerliga
kunskaper. Från denna tid är således Livijn bosatt i Stockholm,
och härmed upphöra äfven de bref, som, förvarade i
Hammarsköldska Brefvexlingen, så mycket underlättat hans karakteristik.
Fosforisterne och Götherne hade hvar på sitt håll sökt
verka för åstadkommande af en förändring i vitterheten, och
man måste erkänna, att de senare hade afgjorda företräden.
Det enkla och manliga, det klara och derföre anslående i
deras arbeten utgjorde en motsats till det fosforistiska dunklet,
som ofta med skäl öfverklagades. Begge dessa olika
kretsar berörde dock hvarandra ofta, och personer^ hvilka
skrifvit i Iduna, skrefvo äfven i Fosforos eller i Poetisk
Kalender. Så var t. ex. förhållandet med Geijer och Afzelius.
I Ling gick Göthernes tendens till öfverdrift, och det var icke
utan skäl som tidningen Lifvet och Döden började anfalla
hvad den kallade Gothomani. Tidningen tyckes föröfrigt vara
ogynnsamt stämd mot både fosforismen och Lings kult af
hvad man denna tid kallade "Göthiska mythen."*) Livijn
ëøelf brukade ofta gyckla med båda delarne. I N:o 3 af
Lifvet och Döden för 1816 förekommer en uppsats om
Gothomani, i hvilken det, efter åtskilliga skämt-ord, heter: "För oss
såsom lefvande i ett helt annat tidehvarf än då de
Mytholo-giska personerne såsom realiteter dyrkades, kunna de,
egenteligen att tala, endast anses såsom vissa poetiska termer, ännu
använda för att gifva idéerna sinnlighet. — Hvad skall man
säga om dessa, som aldrig en hårsmån mera förändra i den
gamla föreställningen än namnet, som t. ex. i ett länge
bekant poëm behändigt förbyta namnet G aja till Hertha,
påstående att dermed hafva metamorfoserat sitt skaldestycke från
Grekiskt till Nordiskt? Och så är verkligen förhållandet med
de fleste af dem, som nu hos oss så väldigt dricka Gunlödas.
*) Se med afseende pä det förra sjelfva anmälan i N:o 1,1815»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
