Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - C. af Wirsén: Clas Livijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71 claes livijn.
Rutan, om hvilket vi förut talat, sammanförde ytterligare
Askelöf och Livijn.*)
I ett bref af d. 25 Juli 1817 uttalar Livijn sitt
missnöje med det fosforistiska sjelfberömmet; han förstår icke,
säger han, hvartill det eviga basunandet tjenar: "att
idkeli-gen lofsäga, åstadkommer slutligen, att folket ej mera tror på
lofsägelserna. Om jag rätt minnes, var det på sådant sätt
som akademisterne förlorade förtroendet. Efter min
oförgripliga mening lär ej hvar och en blifva ett geni för det att
han får ett stycke infördt i Upsalakalendern. — Carls
arbeten äro foster af en på floskler och Atterboms terminologi
uppskrufvad platthet. — Dessutom talar man väl, med
anspråk på aktning af sina motståndare, om långa och med
vax samt puder tillsmetade öron? Ej en gång under
Poly-feins första tid kan jag erinra mig ett dylikt uttryck.**).
År 1817***) utkom i Stockholm en roman àf Livijn,
*) Till det bättre Livijn författat kan man räkiia de verser
han i Gröna Kutan skref "till Axel Nyström vid dess afresa den
11 Febr. 1819." Se Gröna Rutans handl:r och Livijns
handskrifter Del. I. Stycket kallas Konstens tempel.
**) Hammarsk. Brefv. Del. V.
***) Bland diktfragmenter efter Livijn må särskildt nämnas
ett stycke, författadt år 1816 och kalladt Konstens heliga graf.
Det är polemiskt mot den gamla skolan, och bildar liksom ett
embryon till den andra af Markalls Sömnlösa Nätter. Följande
roliga verser må anföras:
En Nordisk kronallmänning icke prunkar
Med lockande orangers gyllne skara,
Men när som vinden bokens toppar runkar,
Då får man se, hur nyttig den kan vara.
Till ollonskörd ett kraftigt slägte lunkar,
Man efter bränsle ock kan ditåt fara.
Den nyttig är, i sina mödors minne
Han lefver och han gagnar hvarje sinne.
Se der det ädla värf, dit vitterheten
Igenom nådigt hägn kan djerfvas syfta.
För hela respektive allmänheten
Den ej bör skämmas då sitt hufvud lyfta.
Ej mindre prosaisten än poëten
Då får employ och skall ej brödlös snyfta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
