Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - C. af Wirsén: Clas Livijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 claes livijn.
de redbaras kloka råd uti såväl matta sånger som platta
afhandlingar, låta sitt oberömda namn med henne begrafvas.
Man upptäckte äfven att den som uppoffrade sig för en idé,
emedan denna uppoffring skulle omgifva hans namn med
odödlighetens stålkrona, egentligen var en sådan person, som man
antingen ej förmått att försigtigtvis inbringa på Danviken eller
Bedlam eller något dylikt ställe, eller som lyckats att rädda
sig derifrån." — Utrymmet förbjuder oss här att anföra det
kanske skönaste stället i hela stycket, nemligen beskrifningen
på grufarbetet (sid. 203—5). Endast beskrifningen på de
varelser, hvilka blott upphålla sig vid nedgången till
forskningens grufva, men icke våga sjelfva nedstigandet, måste vi
meddela: "Kring nedgången krälar ett obetydligt slägte, som
närer sig med att bland de utkastade slaggstyckena uppsöka
ett och annat korn af de ädla’metallerna, och när det någon
gång lyckas dem, så klättra de upp på slagghögarna och
tillropa verlden: se hvad vi finna och huru kloka vi äro." —
På ett dystert, skärande sätt skildrar Livijn på ett ställe
fattigdomen: "Tigger den, då skickar herrskapet polis och
kronobetjeningen efter den och forslar den ur en socken in i en
annan, och det är fara värdt, att den, för det rysliga brottet
»tt vara hungrig och ej hafva något att släcka sin hunger
med, kommer af christlig brödrakärlek på något spinnhus eller
arbetshus; svälter den ihjäl eller hänger sig, då dömer
herrskapet kroppen, (emedan själen lyckligtvis befinner sig utom
de mättas handräckningsområde), att till skogs föras och i
jord gräfvas; och söker den att rädda sig från dessa b&da
faror, då anstår det valda lefnadssättet ej samtliga herrskapet.
Nu vet jag hvad Du mente, då du antog en tjenares skepelse,
och det är för mig tillräckligt." — Komiskt nog är omdömet
om de sqvallrande fruntimmer, hvilkas nöje är att nedsätta
sina medsystrars rykte: "De kunna tjuta, när något går dem
sjelfva emot; men hvad som händer andra, anse de såsom en
herrlig regnskur, hvarmed Gud täcktes öka vattnet i den dam,
hvarifrån sladdrets oupphörligt gående qvarn sättes i rörelse.
Ja, jag kan ej neka, att den vidunderliga tanken ofta fallit
mig in, att om trenne af dessa sladdersystrar blifva begrafna
jemte hvarandra, så måste de nödvändigt vid spökstunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
