Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - C. af Wirsén: Clas Livijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91 claes livijn.
han med ett impertinent bref, och till patronessan
testamenterar han "Morsus Diaboli eller den lede djefvulens bett".
Denna bok utgjorde tredjedelen af hans bibliothek, ty genier,
som man vet, behöfva inga- böcker. Hvad gör nu, vidare
studenten Schenander? Han tager sitt qvarter i ett lider på
torpet Kråkbygge, i nejden af Slaggmyra, för att med
fosterdottern i det hus, hvarifrån han blifvit bortkörd, ingå en
hemlig korrespondens — i trots af föräldrarnes förbud, fastän
han alldeles icke gjort sig förvissad om hennes genkärlek: en
kyss hade han erhållit af henne, men kunde det ej skett
genom öfverumpling? Dock, studiosus Schenander synes vara
så fast öfvertygad om sitt eget värde, att han hittills ansett
all sådan förklaring för öfverflödig. Hans öfriga öden äro i
korthet följande: Såsom passlös person och misstänkt för
tjuf-nad blir han häktad, afförd till Upsala och der lätt frikänd.
Återkommen till Westergötland finner han sin förmenta
älskarinna förmäld med kaptenen; och nu förlorar ban, äfven
efter författarens eget medgifvande, hela sitt förstånd, i fall,
såsom redan sagdt är, denna olycka ej tilldragit sig långt före
romanens böljan. Han blir nu skolmästare han blir
spelare, ehuru i den ädlaste afsigt, han lägger sig i mordiskt
försåt för kaptenen, också i det ädlaste uppsåt — han blir
fängslad, förklarad för dårhushjon och slutar med ett bref
till "S. H. T. Herr Regnbåge."
Sådant är Literaturtidningens referat, sådant dess
omdöme. Man genomläser onekligen med nöje denna
framställning; men den som med uppmärksamhet läst och återläst
Spader Dame, skall ej låta dåra sig af Literaturtidningens
qvicka utfall. Det är förvånande, att den nyromantiska
skolans organ ej uppfattar Spader Dames egenskaper; af den
gamla skolans nyktra, fransyskt stela smak skulle man lätt
kunnat förklara ett sådaut omdöme, men icke af den smak,
som förnöjts af Jean Pauls och Tiecks snillen. Huru härmed
må vara, ett är säkert, och det är, att det fordras att ega
sinne för humor och särskildt för den bizarra humorn, för
att kunna njuta af Livijns arbete. Icke alla ega detta sinne.
Det är endast få, som kunna tjusas både af Iphigenia och af
Siebenkäs. Vännerna af den stränga formskönheten skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
