Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97 CLAES LIVIJN.
Yar värdig, herr riddare! Bed och arbeta! Tro mig; bandet
blifver bredare". — Det är en dylik manlig kraft, som Vischer
med rätta berömmer hos Jean Paul: "denna sträfva, bittra
ande," säger den store estetikern, "denna nordpol i hans jag
förekommer som ett sundt och helande motgift mot hans
känslosamhet". Något sådant är äfven fallet med Livijn. Och
dock är det samme Livijn, som stupdom är så vek, så
ömtålig, att hans finkänslighet skyggar tillbaka för det lindrigaste
tadel mot till och med liflösa föremål eller naturkrafter.
Se-han han till exempel på ett ställe ropat till vinden: "Stränga
vind! Hvi är din anda så kylig och kall? Hvarföre skingrar
du den lefvande ångan ur den döda jorden?" — så besinnar
han sig och återtager, med en viss fruktan att hafva gjort
vinden orätt, sin anklagelse: "Men också dig, flyktiga vind,
gör man orätt. Man anklagar dig utan fog, och dömer utan
att höra dig. Icke skingrar du det, som är djupt bäddadt
vid modrens bröst, och hvaröfver hon bredt sin halsduk, den
tre alnar djupa. Får barnet der ej heller vara i fred, så
oroas det af ingen annan än menniskan, som ville vara
öfverste, jemväl öfver likmaskarne". Det ligger något rörande i
denna ängslan att förnärma, att såra äfven det som, nyktert
taladt, ej kan såras. Dels är det en aning om något
beslägtadt jemväl i det, som förefaller aldrig så aflägset från det
egna jaget, dels är det en kärlek, som omfattar med välvilja
det minsta gräs på jorden likasom himlens förbiilande flägt.
Det ligger något af Yoricks öfversvallande mildhet i dessa få,
nn auförda ord. — I sjelfva verket finnes i Spader Dame en
förvånande mångfald af humoristiska krafter. Man finner der
prof både på en rörande, en pathetisk och en demonisk
humor. Vi hafva redan sett exempel på de tre. Ännu några
må anföras. Huru rörande klingar icke hjertats klagan öfver
sin förlorade sällhet i dessa ord: "På min barndoms
Ota-heiti har en vulkan utbrustit, ön är sprängd, hon är ödelagd.
Men annorstädes på lifvets vida ocean har väl en annan
blifvit bildad i stället. Jag måste gifva mig ut på en
upptäcktsresa efter denna, och finner jag henne, så vill jag der hissa
trohetens flagg, skjuta dubbel svensk lösen med mina suckar
Sventk Tidskrift, 1870, 2 Håf t ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
