Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - C. af Wirsén: Clas Livijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99 CLAES LIVIJN.
far han kännbart, att han befinner sig i grannskapet af en
myrstack, hvilket ytterligare ökar det besatt effektfulla i
situationen.
Enskilda roliga infall saknas icke i berättelsen; oftast
göra de genom sammanhanget med det hela ännu kraftigare
verkan. Man vet icke om man skall skratta eller gråta, när
Schenander, som känner, att hans förstånd är rubbadt,
uttrycker detta genom påståendet att marken är så osäker
under honom som vore den Men klappbrygga, der man nyss
tvättat en ung enkas snibbhufva". Blott den, som icke
känner, huru humorns natur är att plötsligt sammanföra de mest
aflägsna föreställningar och le åt det sammanhang, som dock
i dem kan spåras, — blott en sådan, säga vi, kan påstå, att
bilden är sökt.
På sina ställen förekommer äfven gyckel med åtskilliga
af tidens författare. På tal om drömmar, säger Schenander
vid ett tillfälle: "Hvem kan lita på att de äro poetiska.
Måhända var den äran endast förbehållen herr skalden Lindeberg,
att få aderton cautionister, hvilka förklarade sig ansvara, en
för alla och alla för en, såsom för proprie skuld, för poesien
i hans andliga nattvakor". Denna snärt afser Anders
Linde-bergs skaldestycke "Mina Drömmar", som år 1819 vunnit
pris i Svenska Akademien. — En annan gång styrker sig
Schenander till det vigtiga förehafvandet att smöija sina stöflor
genom att sjunga några rader ur Atterboms något pretiösa
"Guitarrklang på sjön". — Valerius får vara representant
för de moraliserande skalderna, då Schenander vid ett kritiskt
tillfälle säger till sig sjelf: "Ingen dygd är större än
tålamodet; det står uppenbarligen i ett ode att läsa på prosa. Låt
nu se, att du vackert låter din själ åka kana på känslans
glanskis!" Vi äro bland dem, som ganska mycket njuta af
det åsyftade poemet af Valerius, med hvilket ett så beständigt
gyckel förts af fosforisterne; men medgifvas bör, att yttrandet
om "känslans glanskis" ganska roligt betecknar det frostiga
antithes-manéret i allmänhet. Flera dylika utfall: kunde
anföras.
Med afseende på Livijns sätt att sluta Spader Dame
hafva vi hört olika meningar yttras. Det kan vara af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
