Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLAeS LIVIJN.
105
tårar". Och dikten Spader Dame innesluter på sin mörka
grand ett skimrande regnbågsspel, der sorg och glädje, de
begge grundfärgerna, på mångahanda sätt förmedlas närma
sig till och öfvergå i hvarandra. Och solen, "af hvilken de
färgade tårarna kyssas och lefva", är kärlek.
Vi tillägga, att någon protest mot sjelfva samhällsbanden,
sådan som deB, hvilken i Axel Sigfridsson än tydligt uttalas,
än liksom antyder sig, deremot i Spader Dame, efter vår
uppfattning, ingalunda kan förmärkas. Men väl förnimmes en
protest mot en del yttre former, hvilka ej äro fyllda af ett
ideelt innehåll.
Livijns Spader Dame har mycket som påminner om ut*
ländska, särskildt tyska arbeten. Detta förklaras dock
fullkomligt deraf att författaren var, om än mindre rikt utrustad
än de, dock en befryndad natur med åtskilliga af Tysklands
största romantiska snillen, och det vore fåvitskt att genast
tala om imitation. Det är ungefär liknande förhållande med
Törneros. — Vi hafva utförligt behandlat detta Livijns arbete,
emedan det är det märkvärdigaste af allt hvad han skrifvit
inom skönlitteraturen och emedan det är af vigt att man i
Sverige alltmera lär värdera hvad man eger. Populärt torde
arbetet väl aldrig kunna blifva. Det är föröfrigt här icke
meningen att fritaga Spader Dame från alla fel. Det före*
kommer stundom i Livijns roman, likasom i andra af samma
art, något krystadt, formlösheten är stundom drifven alldeles
för långt, och hetqjagten från stämning till stämning blifver
iblaad tröttande. Men betraktar man Spader Dame i dess
helhet, så kommer man till ett gynnsammare omdöme än
Litteraturtidningen. Här bör dock anmärkas med afseende på vår
tids opinioner, att, om man utgår från samma något ensidigt
stränga föreställningssätt, enligt hvilket den utmärkte Gervi*
nus bedömer just till exempel Jean Paul, så kommer man
aldrig att betrakta Spader Dame med rätt blida ögon. Det
kunde då imellertid ej vara ur vägen att gifva akt på Vischers
fina anmärkningar öfver hithörande ämnen; han är visserligen
långt ifrån att alltid gilla de romantiska humoristerna, meir
ban har för vftteträekt uppfattning, att icke göra dem rättvisa*
Ooh hvilka åsigter man än må hafva om Vischers läror —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
