Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hans Hildebrand: Arkeologi: Stephens: The Old-Northern runic monuments of Scandinavia and England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arkeologi.
119
Norden. Med fall säkerhet kan det påstås, skulle jag tro, att
intet af de i Frankrike och Tyskland funna runristade spännena
är arbetadt i norden. Är det oaktadt inskriften af nordisk
upprinnelse, har antingen spännsmycket varit uppe på besök i
norden och der fått sin inskrift, eller ock har någon nordbo
•besökt smyckets hemort. Båda antagandena äro visserligen
sökta och för denna aflägsna tid omöjliga att bevisa. Det
ständigt växande antalet af runristade smärre föremål inom
de vestra germanernas områden gör det för hvar dag troligare,
att dessa stammar lika väl som Angelsaksarne och nordens
götiska stammar kände runskriften. Ännu. orimligare blir det
att tänka på nordisk upprinnelse eller på nordisk inverkan i
fråga om den i Wallachiet funna runristade guldringen.
Troligen tillhör denna den grupp af fornsaker, liknande nordèns,
som så ofta anträffas i det gamla Dacien. I allmänhet är
det väl rådligast och naturligast att antaga fornsakerna vara
arbetade inom de områden, der de anträffas, såvida motsatsen
icke bevisas.
Och hvad ligger det väl för orimligt deruti, att det södra
och vestra Europas germaner kände runskriften, då de helt
visst icke skandinaviske — i den mening ordet här är taget
och, på grund af de data, vår fornforskning lagt i dagen,
måste tagas — då de icke skandinaviske Angelsakserne egde
runornas kännedom? Jag föreställer mig, att runorna äro
ursprunglig germansk egendom — den siste grundlige
undersökaren af de olika alfabeten, den redan vid ett föregående
tillfälle omnämnde Francois Lenormant anknyter de-sa’ till
och -med direkte vid de feniciska bokstäfverna — och att
under en senare försiggången delning af den germanska
gruppen en del bibehöll alfabetet i dess ursprungliga enkelhet,
ehuru det med detta och med sin, under isoleringen, i egen
riktning utbildade kultur uppträdande folket, den äkta
nordmannastammen, är i norden yngre än grenar af den
andra germanska folkgruppen, hvars alfabet, sannolikt’ under
beröring med söderns bildade nationer, blifvit riktadt med en
del nya ljudtecken. Mellan de olika stammarne i denna
folkgrupp hafva naturligtvis vissa skiljaktigheter funnits, hvilka
uppenbara sig uti fornsakerna och hvilka allra tydligast skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
