Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hans Forssell: Individualism och Sjelfstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIVIDUALISM OCH 8JELFSTYRELSE. 138
ror du blott på uppfattningen af detta senare begrepp.
Styrelse är icke blott angifvande af allmänna grundsatser och
nedskrifvande af lagar, det är den stundeliga tillämpningen af
dessa lagar inom alla ett samhälles delar, det är sjelfva
förverkligandet af samhällsviljan i alla lifvets mångfaldiga
riktningar; och det är i denna concreta verksamhet som den
politiska maktens verklighet ligger. Det är just derför som ett
folk, hvilket uppdrager all sin styrelse och förvaltning åt en
aflönad embetsmannakår, aldrig lyckas komma i åtnjutande af
den inre harmoniska styrka, den orubbliga sjelfkänsla, som
är den politiska frihetens kännemärke. Det är genom den
skarpa skilnaden mellan det publika och det privata, mellan
embetsmän och medborgare, som det allmänna folk medvetandet
afvänjes från sunda begrepp om samhälle och stat, som
representationen blir en härd allenast för stridiga intressen, som
den föreställningen uppkommer, att friheten förlorar allt hvad
makten vinner, och som konflikten mellan folk och regering
omvexlande upplöser sig anarki och despotism. Och hvad
betyder i ett sådant samhälle utvidgningen af de
medborgerliga rättigheterna, utsträckningen af den allmänna rösträtten,
den enda makt som folket åt sig behåller? Ingenting annat
än skärpandet af motsatsen mellan styrande och styrde,
mellan dem, som utöfva samhällsmyndighet, och dem, som hafva
skenet af att uppdraga densamma. Den gör ingenting annat
än inför på den politiska arenan nya samhällsklasser, hvilka
endast med större misstroende betrakta maktens innehafvare
och endast ännu mera äro af dem beroende.
Den antydda konflikten framträder naturligtvis i sin
största skärpa, när det bureaukratiska systemet är genomfördt
till en väl ordnad och starkt centraliserad styrelsemekanism.
Den minskas i samma mon, som denna centrala styrelsemakt
brytes sönder, och staten åt kommunerna öfverlemnar den
frihet och sjelfständighet, hvartill de hafva en naturlig
befogenhet. Men det är ännu ett stort steg från en sådan
upplösning af en centraliserad styrelse till en verklig sjelfstyrelse.
Det båtar i sanning föga att splittra en centraliserad
bureau-kratie, för att i stället få en kommunal bureaukratie, som
skulle ega alla den förras fel utan att ega dess förtjenster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
