Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hans Forssell: Individualism och Sjelfstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIYIDüALISM och 8JELP8TYREL8B.
151
ytterst på det kommunala samfundslifets utveckling; det är
den, som har att vederlägga de af dessa beslut framkallade
farhågor, och som omsider ock skall förena hvad i vårt land
så länge varit söndradt.
Vi vilja här icke upptaga det gamla utnötta tvisteämnet
om representation af stånd, eller af klasser, eller af
kommuner, eller af den allmänna medborgerligheten — en fråga, som
dessutom för de närmaste årtiondena torde hafva mindre
intresse; men det är på sin plats att här framhålla en
väsentlig skilnad mellan de tvenne olika samhällsgrupperna: stånd
och kommun. Det har icke varit svårt att se, huruledes just
i den punkt der ståndsförfattningens förfäktare velat finna
dess egentliga styrka, hade dess svaghet i senare tider allt
tydligare framträdt. Man hade kallat dem de väsentligaste
och starkaste samhällsgrupper, och det visade sig, att de
^å-som sådana icke kunde hålla ihop. De hade en gång haft
en föreningspunkt i 6in uppgift att skaffa erkännande och
skydd för rättigheter och friheter; men sedan rättigheter och
friheter blifvit i den nationela rättstaten fullt erkända och
skyddade, miste de sin lifskraft. Skilnaderna och gränserna
dem imellan utjemnades, åskådningssätten och intressena
begynte flyta ihop och öfvergå i hvarandra; ståndsprincipen hade
förlorat sin idealitet, och den författning, som på dess grund
varit bygd, måste redan derför lemna rum för någon annan.
Men härtill kommer något ännu vigtigare. Äfven om
denna numera oförnekliga upplösningsprocess icke hade
försiggått, skulle ståndsförfattningen förr eller senare hafva gjort
sig omöjlig. De moderna samhällena, som få allt större
behof af enhet i den allt rikare mångfalden af intresser, skulle
icke hafva kunnat bära en gruppering, hvars princip just var
söndring. De hafva behof af organisation, ty intet lefvande
består derförutan; men det är ju det organiska lifvets
karakter, att organerna hvar för sig äro uttryck af det helas lif.
Och samhällets lif är styrelse — genom skatter och embeten.
Något sådant lif kunde omöjligen finnas hos stånden; de voro
ej egnade att sammanhållas genom någon egen
styrelsemyndighet; de kunde icke hvarför sig utveckla någon
verksamhet för vinnande af egna syftemål. Sedan de upphört att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
