Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hans Forssell: Individualism och Sjelfstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 1NDIVIDUALI8M OCH 8JBLFSTYBEL8B.
uppoffringar eller på en allmänanda, som icke finnes."*) —
Den förökade verksamheten och de förökade skatterna hafva
åter helt naturligt skärpt de skattdragandes intresse för
kommunens angelägenheter, och så hafva vi i agitationen för den
kommunala rösträttens utvidgning fått ett korrektiv mot de på
bolagsprinciper grundade bestämmelser, som derom intogos i
de första kommunallagarna, och som ännu torde tarfva
åtskilliga förbättringar. Det förökade ansvaret skall också utan
tvifvel ytterligare utveckla den förmåga af klok
sjelfverksamhet och aktning för rättigheter, som man förut velat
från-känna kommunerna; och ehuru vi på intet sätt vilja bestrida
nödvändigheten af högre instanser öfver kommunernas beslut,
förefaller det oss dock, som om utvecklingen måste’ leda
derhän, att denna instansordning till stor del blir judiciel i stället
för discretionär.
Hvad särskildt våra landsting beträffar, torde vi icke
sakna anledning att hoppas en rik utveckling för dessa
institutioner. När förslag derom först väcktes, kunde man med
rätta mot dem anmärka, att de ingalunda voro framkallade
af något allmänt kändt och starkt tvingande behof. Vi hade
ju saknat landskapskommuner i mer än tvåhundra år, då
frågan väcktes om deras återupplifvande, och såväl
embetsmän som folk kunde i begynnelsen väl vara i någon
förlägenhet om, hvad den nya institutionen egentligen skulle hafva att
uträtta. Den rättskipningsverksamhet, som fordom tillhörde
lagman och landskapsnämd, kunde ej längre återställas, då vi
dels redan alltförmycket vänjt oss vid hofrätterna, dels ej ännu
kunnat blifva ense om införandet af jury i vår processordning.
Den lagstiftningsverksamhet, som af ålder varit på
landskapen fördelad, kunde ej heller åt dem kräfvas tillbaka, då
sådant ju skulle hafva betydt förstörandet af den rättsenhet,
hvars åvägabringande kostat så många århundradens arbete.
För de fleste reformvänner betydde under sådana förhållandon
en landskapsrepresentation endast ett bihang åt länsstyrelsen;
det var denna tanke som framträdde i de under
1820—30-talen framlagda förslag till anordnandet af Provinsråd, eller
*) R. o Ad. Prot. 1859-60, 2 T. s. 175.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
