Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - T—m: Bidrag till Gustaf III:s historia (Fersens skrifter m. m.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 BIDBA.G TILL GUSTAF IlliS HI8T0RU.
hans öfvermod, hans opålitlighet, hans lättsinne, ander det
han erkänner både hans stora talanger och hans sjålàgodhet.
Men Wallqvist i en senare tid, med sin beundran för Gustaf,
uttrycker samma klagan, dels såsom sin egen, dels som
andras. Ännu betänkligare, när man ser Fersen klandra nästan
alla konungens regeringsåtgärder, alltid framhålla hvad
$’elf-klokt varit i ideen, obetänkt i beslutet, våldsamt i utförandet.
Här visar sig den undanträngde partichefen tydligast. Men
å andra sidan kan ej nekas, att den undertryckta friheten att
öppet uttala sitt omdöme, äfven här kommit att bringa det i
förbittrad skepnad till efterverlden; och att konungens
öfverdrifna fallenhet att sätta sitt eget jag främst i allt, straffat
sig i hans beröring med Fersen, likasom med mången annan.
Det var Gustaf IH:s af den första statskuppen närda
öfvermod att tro sig sjelf i stånd till allt, hans sjelfkärlek,
äfven när den sammanföll med fosterlandskärleken, som bragte
honom att underkänna andras värde och andras rätt, under
det lättsinnet och hågen för det lysande förlamade eller
förvände hans eget omdöme; tills de undertryckta krafterna så
småningom, nästan obemärkte, hunnit åter vexa till, och
slutligen hotade att vexa honom öfver hufvudet. Då bröt han
dem åter, men krossades sjelf.
En väldigare ande än Gustaf III, en allvarligare och mera
ihärdigt verksam, har pliktat för sitt öfvermod, att efter
partiernas kufvande vilja vara ensam allt, vilja herrska öfver
samveten, öfver ordet och tanken. När man ser, huru en
Lanfrey söndersliter Napoleon I:s storhet stycke för stycke,
blir allt klander mot Gustaf ül en ringa ting. Men det var
ej en ringa ting för Sverige, att denne fick småningom
förstöra sitt eget bästa verk, förtroendet mellan konung och folk,
och att hans son var nära att förstöra rikets tillvaro.
Menniskan gör sig ej ostraffadt till afgud.
Fersens bitterhet mot Gustaf III sträcker sig ock till alla
hans förtrogna och verktyg, ej blott till Toll, Schröderheim
o. a., hvilkas värde mången annan satt i fråga, utan äfven
till Liljencrantz, Trolle, Chapman. Äfven Bellman får lida
för sin befattning i Bondeståndets kansli vid 1778 års riksdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
