Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - T—m: Bidrag till Gustaf III:s historia (Fersens skrifter m. m.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL GUSTAV ni:S HISTORIA. J£5
framstår, att armeens både utrustning och ledning från böljan
ej var tillfredsställande, dock qj genom konungens fel ensamt,
och att dess ställning efter flottans affär vid Högland ej var
rätt god; men å andra sidan också att genom ett raskt an*
fall på Fredrikshamn något kunnat uträttas, och att missnöjet
mom arméen ännu ej antagit farliga proportioner, när detta
anfall uppgafs. Konungen visade i denna fara en försagdhet,
som först småningom, med bättre framgång vid vestra
gränsen, och sedan inför rikets ständer, förbyttes i dristighet, i
öfvermod. Samma försagdhet, eller tvekan i afgörande
ögonblick, återkommer en och annan gång under följande
krigsåren.
Ehuru vi för ingen del anse alla hithörande frågor till*
räckligt utredda, må dock till de omdömen, som från
åtskilliga håll blifvit fällda öfver 1788 års händelser, här ännu ett
tilläggas.
Anjala-förbundet är en stygg punkt i vår historia, en
fläck på vårt krigsbefäls, och i dess hela sammanhang, en
fläck på vår adels minne. Det kan aldrig försvaras, blott i
någon mån förklaras. Utan anledning var det icke, ej utan
sammanhang med vissa drag i konungens karakter. Vi tala
här nu ej om hans politiska misstag, ej om hans af modren
ärfda förmåga att stöta menniskor ifrån sig, lika lätt som att
tjusa och vinna dem, ej om den ovilja han ådragit sig af
adeln; utan om de karaktersdrag som här betydde mest: mo*
ralisk slapphet i grundsatser, mycken godhet i hjertat, oeh
en af båda följande slapphet i disciplin. Gustaf ü Adolfs
och de tre Carlarnes krigare gjorde ej myteri mot sin konung.
Men, invänder man, nu hade frihetstiden kommit emellan,
med dess mera diplomatiska är militäriska krig, dess riksdag
i/krigslägret, desstillstånd krigs vid riksdagen. Det är sannt;
men Gustaf m hade sjelf brutit dessa missbruk, och sedan
haft 16 års tid att vinna sitt folks, och särskildt sitt krigs*
befäls kärlek och lydnad. Af de officerare, som nu satte sig
ha öfvergifvit den tanken, att förslaget till underhandling med
fienden i hemlighet utgått från konungen, om ook Armfelt d. ä.
låtit öfvertala tig med antydan, att man gick dennes önskningar
till mötes. MankeU har ett uttryck øom kan syfta längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
