Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - T—m: Bidrag till Gustaf III:s historia (Fersens skrifter m. m.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL GUSTAF IU:S HISTORIA.
197
befäl, mot Stockholm, för att försvara ständernas, nationens
lätt; man trodde sig vara, eller ville synas vara i sin goda
rätt, då man upphäfde sig till målsman för nationen. Och
adeln vid 1789 års riksdag skulle gerna hafva godkänt och
försvarat hvad Anjalamännen gjort, om den vågat trotsa den
allmänna meningen, som just i följe af deras beteende vändt
sig till konungens fördel. Man lefde under inflytande dels af
frihetstidens minnen, dels af ideer, som längesedan sysselsatte
hela Europa, och just detta år fingo sitt svåraste utbrott i
Franska revolutionen.
År 1809 gick man längre än 1788. Vestra armeen
slöt stillestånd med fienden, och en del tågade verkligen mot
sin konung. Några dess vänner i hufvudstaden buro händer
på konungen, och skiljde honom från regeringen. Det skedde
v visserligen i en vådlig stund, under förhållanden, som måste
göra en revolution berättigad, om den någonsin kan blifva
det. Och man kunde nu lättare lyckas: man hade ej att
göra med en man af talanger, nästan aldrig förlägen om
utvägar, utan med en hederlig man af, lindrigast sagdt, inskränkt
hufvud
Gustaf Adolf har ej heller fått plikta för egna fel endast,
utan äfven för fadrens. Säkerhetsakten, på mindre
rättskaffens sätt tillkommen, var ett farligt arf, och var ett vådligt vapen
i mindre skickliga händer. Vi erinra för öfrigt blott, att
den Mannerheim, som på riddarhuset genomdref, att man utan
afseende på Gustaf Adolfs afsägelse, förklarade honom och
hans ättlingar^ skiljda från thronen, hade 20 år förut varit
bland de verksammaste af oppositionen, mindre på riddarhuset,
än i sekreta utskottet. Adeln häfdade åter sin och nationens
rätt att hafva en röst i allmänna ärenden. Krigsbefälets
obefogenhet dertill, åtminstone under fanan, afgjordes, som
sagdt är, af Carl Johan.
% -"Mera ljus" lär hafva varit bland vår Geijers sista ord.
Och mera ljus må vi önska och eftersträfva i alla dunkla
punkter i vår historia, de må nu vara hedrande eller icke;
på det hvar och en må ske rättvisa: suum cuique.
T—t».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
