Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- H. Hildebrandsson: Naturkrafternas förvandlingar. I—II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
Innan vi öfvergå till det egentliga ämnet eller sambandet
mellan de olika naturkrafterna och deras öfvergång i
hvarandra, måste några allmänna grundsatser ur mekaniken
förutskickas. Vi bedja läsaren icke låta, sig afskräckas af dessa
satser, hvilka äro det nödiga underlaget för hvarje insigt i
detta ämne.
Låt oss betrakta en af de enklare maskinerna, t. ex. en
vanlig häfstång, hvaraf vi i det dagliga lifvet hafva en mängd
tillämpningar. Den består, som bekant, af en stång, som är
understödd i en punkt, och på hvars ändar krafter verka.
Den vanliga vågen är en tillämpning deraf. I detta fall
ligger understödspunkten midt på häfstången och för att den
Skall vara i jemnvigt, måste belastningarna vara lika stora i
båda skålarna. Annorlunda är förhållandet med betsmanet,
som också är en tillämpning af häfstången. Här är
belastningen på ena sidan om understödspunkten oföränderlig och,
vanligen i form af en tung metallklump, fästad vid ena ändan
af häfstången. Belastas nu häfstången på andra sidan med
den kropp som skall vägas, så åstadkommes jemnvigt genom,
att flytta understödspunkten (vid hvilken handtaget är fästadt)
åt ena eller andra sidan. Det är nu lätt, att, då jemnvigt
inträder, öfvertyga sig derom, att i den mån vigterna äro
hvarandra olika, äfven häfstängerna eller vigternas afstånd från
stödjepunkten måste vara det, men dock på ett sådant sätt,
att den mindre vigten befinner sig på det större afståndet.
Vill man således, för att anföra ännu ett exempel, med
tillhjelp af en vanlig jernstör eller spak, lyfta opp ett tungt
stycke gjutgods, så måste arbetaren för att med sin relativt
till lastens vigt ringa armstyrka, förmå lyfta densamma, närma
understödspunkten för spaken så nära som möjligt till bördan,
och sjelf fatta i så nära störens andra ända som möjligt. En
uppmärksam betraktare skall vid de vanliga häftygen finna
denna regel[1] oupphörligen tillämpad, såsom vid vindspelet,
spaden, saxen, nötknäpparen o. s. v.
[1] I mekaniken brukar detta uttryckas så, att kraften,
multiplicerad med sin häfstångsarm, är lika med lasten gånger dess
häfstångsarm. En kraft, multiplicerad med sin häfstångsarm,
eller vinkelräta afståndet från dess anbringningspunkt till
understödspunkten, kallas i mekaniken för moment och regeln för
häfstångens jemnvigt kan således uttryckas så, att momenterna skola
vara lika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 4 16:12:56 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1870/0223.html
