Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGSHISTORIA.
263
till Fredrikshamn. Och äfven ntan belägringsartilleri hade
man kunnat hjelpa sig, om man landsatt skärgårdsflottans
grofva kanoner. Hvarföre skärgårdsflottans finska eskader
icke alls natten till d. 2 och till d. 4 blott i obetydlig
mån medverkade, genom att med dess talrika artilleri
omedelbart beskjuta fästningen, synes för öfrigt oförklarligt; hvad
dermed kunde uträttas, framgår till fullo genom händelserna
d. 15 Maj 1790."
"Men äfven utan både belägringsartilleri och
skäugårds-flotta skulle ingalunda alla möjligheter till framgång varit
afskurna, om anfallet allenast skett samtidigt med arméns alla
tre afdelningar. Ett öfverfall, en stormning med 12 till 13000
man på en äfven för den tiden såsom svag ansedd fästning,
som blott hade en garnison af 2 till 3000 man, skulle
haft ganska många utsigter att lyckas. Enligt flera källor
lärer kommendanten äfven varit beredd att gifva sig vid första
allvarsamma anfall."
"Emedlertid förmådde konungen ej åvägabringa den
nödvändiga samverkan. Natten till d. 2 framgick han, på grund
af en origtig rapport från Armfelt, alldeles ensam, utan att
åtminstone medtaga den sednares afdelning. Följande dag gjorde
ban Siegroths företag beroende af ett vilkor, som allenast
rörde Hussula-afdelningen, nemligen dess brist på lifsmedel;
att Siegroth ej på förhand kunde lofva fästningens intagande
inom den bestämda korta tiden, är klart. Och då konungen
sednare af Armfelt lät förmå sig att samverka med Siegroth
— hvarföre vidhöll han ej denna afsigt, utan lät Armfelt
denna gång framgå ensam?"
"Allt häntyder således derpå, att Gustaf III, som börjat
ett krig, utan att veta hvad krig ville säga, i det afgörande
ögonblicket, såsom det ofta händer oskickliga härförare vid
tanken på det oerhörda ansvar de kunna draga öfver sig,
förlorade besinningen samt retirerade, innan ännu alla utvägar
till framgång blifvit försökte. Ganska troligt är visserligen, att
skrämseln öfver det jäsande missnöjet äfven bidrog härtill.
Men det var ju detta missnöje han genom en krigsbragd ville
utplåna; och såsom temligen säkert torde kunna antagas att
detta lyckats, om Fredrikshamn blifvit eröfradt."
"Vid flera andra tillfällen under krigets lopp skall man
finna, att Gustaf III gjorde sig skyldig till samma fel, som
vid Fredrikshamn. Han saknade ingalunda personlig
tapperhet och ett visst moraliskt mod i farans stund, fastän han
ej sökte den. IJj heller var han oförmögen att uppfatta goda
planer, som föirelades honom. Men då det gällde utförandet,
blef han alldeles bortkommen. Han vacklade genast vid de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
