Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Y. S.: Är den Boströmska filosofien eklektisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 ÄR DEN BOSTRÖMSKA FILOSOFIEN EKLEKTISK?
129 ff. anställes mellan deuna och neoplatonismen. Likheten
mellan båda ligger i deras abstrakt-spiritualistiska karaktär
och riktningen på försoningen genom det ufvernaturliga,
oändliga gudomliga. Visserligen få både spiritualismen och
försoningen genom sina närmare bestämningar inom
kristendomen en annan art än i neoplatonismen, men det står dock
fast att kristendomen till sin allmänna karaktär är en abstrakt
spiritualism. För att på en gång fatta både betydelsen af
denna karakteristik och hennes anledning behöfver man
endast erinra sig, att förf. bestämmer hufvudperioderna i
filosoflens historia efter naturens och andens olika förhållanden
till 1 hvarandra och finner dessa i bådas omodelbara enhet,
abstrakta motsättniug och motsättningsenhet. Den första
perioden, som omfattar den grekiska filosofien, måste då fatta
andens och naturensx enhet omedelbart. Inom den andra
perioden måste åter den abstrakta motsättningen, genom hvilken
den ena utesluter och upphäfver den andra, blifva herrskande.
Denna ståndpunkt är nu den, på hvilken kristendomen får
taga sin plats., it framtidens filosofi förbehålles det att
genom motsättningsenheten af natur och ande, alltså genom
bådas förmedling fatta den absoluta subjektiviteten. Sjelfva
schemat: thesis, antithesis och synthesis fordrar således, att
kristendomen såsom stående i antithesens moment, då han
ieke kan antaga en andelös natur, skall hålla sig till en
naturlös ande, hvilken just såsom naturlös skall vara abstrakt.
Så skall ock kristendomen förlägga uppnåendet af menniskans
mål till ett tillkommande, i hviket allt har blifvit ande och
naturen har försvunnit.
Mot denna uppfattning af kristendomen kunna många
anmärkningar göras. Vi inskränka oss till en enda. Hon
rörer den betydelse, som kristendomen tillägger Kristi
lekamen och blod. Låt vara, att dessa icke höra till naturen i
inskränkt mening,, så är dock äfven den, som har en
förklarad lekamen, icke en ren ande, från hvilken naturen
försvunnit, och följaktligen är han icke heller en*abstrakt ande,
för hvilken något, som hör till hans fullständiga verklighet,
kommit bort. Vi se häri ett bevis på omöjligheten att drifva
kristendomen in på en abstraherande tendens, genom hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
