Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - C. af Wirsén: Nyare Svensk Dramatik (Hedberg, Essén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
NYARE 8VEN8K DRAMATIK.
Bland de inhemska författare, som egnat sig åt den
dramatiska diktningen innehar otvifvelaktigt Hedberg ett
akt-ningsvärdt rum. Mød verkligt allvar och en viss synnerligen
prisvärd redbarhet i »sträfvande har han sökt att i dikten
afspegla enskilda tilldragelser ur fäderneslandets häfder, och
en varm fosterlandskänsla gifver sig öfverallt i dessa arbeten
tillkänna. I en tid, då halfsnillen med dilettanters vanliga
öfvermod ofta anse sig kunna umbära studier och möda, gör
ett så ärligt och flärdfritt nit som Hedbergs det angenämaste
intryck. Dessutom eger han en genom bekantskap med
scenens fordringar uppöfvad instinkt för uhvad som tager sig
väl "ut". Men härifrån är ännu steget långt till att finna
den rätta formen för det poetiska motivet; ty hvad som kan
taga sig väl ut såsom enskild effektscen kan ju möjligen i
alla fall ej stå i ett organiskt förhållande till dramat i dess
helhet. Dessutom gäller det att gifva sitt konstverk denna
enhet i anläggning och utveckling, som hindrar hvad som
ursprungligen var ämnadt att utgöra ett underordnadt moment
från att upptaga lika stort rum som hufvudhandlingen. Lagen
om "handlingens enhet" är gammal; men granskar man
flertalet dramatiska alster, skall man finna, att det är sällan som
denna fordran iakttages.
Till de svårigheter, som nu blifvit antydda, tillkommer i
det historiska skådespelet ännu en, och denna härrör just ur
sjelfva det historiska stoffet. Det må visserligen medgifvas,
att en omgestaltning af det faktiska härvidlag kan rättfärdigas,
och vi hafva hos de störste dramatiske diktare talrika
exempel på den godtycklighet, med hvilken man ansett sig i sådant
fall kunna förfara. Men det är just denna godtycklighet som
ej kan anses som någon förtjenst. Man löper fara att
vanställa verkligheten, och’ det värsta är att allmänheten, sum
har en viss föreställning, om denna verklighet, ej kan få den
poetiska bilden fullt klar och fattlig, derest omgestaltningen
rörer sjelfva hufvudpunkterna i en för henne bekant historisk
tilldragelse. Hon infinner sig nämligen till skådespelet med
sina gifna förutsättningar, och då hon icke i den tafla, som
för henne upprullas, kan känna igen det väsentliga af desea
förutsättningar, så hindrar bristen i historisk trohet henne från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
